2014-12-31

Svart-Ögda Barn (SÖB)

Journalisten Brian Bethel skrev 1998 om en händelse som skulle ha utspelats på våren eller sommaren 1996. Platsen var Abilene, Texas. Bethel satt i sin bil när två pojkar kom fram och bad att få lift. De pratade en stund. Bethel kände sig av någon anledning allt olustigare, tills han plötsligt insåg att pojkarnas ögon var helt svarta: "Soulless orbs like two great swathes of starless night". Han hissade upp bilrutan och körde därifrån, följd av högljudda protester. Så kastade han ett öga i backspegeln – och såg att pojkarna försvunnit...

BEK står alltså för Black Eyed Kids (en tacksammare förkortning än BEC, för att inte tala om SÖB). Bethels rapport är den första kända. Sedan millennieskiftet har företeelsen fått rejäl spridning, givetvis med allt större hjälp av internet. Den verkar dock inte ha fått något riktigt fäste i Sverige, åtminstone inte än.

Så småningom satte Jason Offutt, journalist med det paranormala som specialområde, ihop den mall som mötena följer.
Två (oftast två, ibland en, sällan fler) barn på 7-17 år går fram till någon som är hemma/i en bil/på en öde gata och ber om något. Det kan vara att bli insläppt i huset för att få ett glas vatten eller låna telefonen, eller bli insläppt i bilen för att få lift, eller visas vägen till någon särskild plats. "Offret" blir uppskrämt av någon anledning som de inte kan förklara (då) men vill hjälpa barnen. Barnen talar självsäkert, och har en framtoning och vokabulär som vore de mycket äldre. "Offret" känner sig hypnotiserat, men när känslan av någon anledning släpper upptäcker han eller hon att barnen har helsvarta ögon, och får panik.

Det finns variationer med så här ser ett typiskt möte ut.
BEK är, kort och gott, en klintbergare.

Som alla klintbergare kan den utforskas på en rad olika sätt: psykologiskt, som en återspegling av den tid och de samhällen där den frodas, som memer i det allmänna medvetandet, med mera. (Det finns naturligtvis även de som tar dem på allvar, vilket är en helt annan historia.) Dess släktskap med liknande företeelser är den aspekt som jag känner mig bäst rustad att studera. Här finns ovanligt gott om material; det finns en mängd företeelser som BEK kan ha inspirerats av, eller som man åtminstone kan hitta mer eller mindre tydliga likheter med. Att fråga om lov att komma in: vampyrer, upptäckten av att något är mycket fel: skogsrået (med många fler exempel), helsvarta ögon: de numer klassiska utomjordingarna greys, och så vidare.

De är dessutom en uppvisning i populärkulturella referenser. Här är det Alex Krycek som fått en släng black oil i "Piper Maru", ett avsnitt av X-Files som sändes första gången i februari 1996.

Det verkar, hör och häpna, inte finnas några foton på BEK. Bilden som inledde denna bloggpost används ganska ofta när de ska illustreras. Det är en tämligen illa utförd retuschering av en bild ur filmen Village of the Damned  från 1995.

Den var förresten en nyinspelning. Här är originalet från 1960. Jag har inte sett den men den verkar riktigt lovande, med eller utan kopplingar till vår tids BEK.
They have "unusual", "arresting" eyes, odd scalp hair construction and colour (pale blond, almost white), and unusually narrow fingernails. As they grow and develop at a rapid rate, it becomes clear that they also have a powerful telepathic bond with one another. [...] They dress impeccably, always walk as a group, speak in an adult manner, are very well-behaved but show no conscience or love, and demonstrate a coldness to others.
- Wikipedia: Village of the Damned (1960 film)

De karakteristiska ögonen i filmen erhölls med hjälp av fiffig ljussättning. Filmen bygger för övrigt på boken The Midwich Cuckoos från 1957 där ögonen är gyllene; men det funkar inte i svartvitt, och är inte heller lika läskigt.

En annan intressant omständighet kring moderna BEK är hur lite berättelserna varierar. Det är talande att Offutt kunde ställa upp en så begränsad mall, som stämmer in redan på fall #1. Det kan vara en följd av att vandringssägnen främst sprids på nätet (men det har inte hindrat att exempelvis chemtrails kunnat variera desto mer), och bådar illa för deras framtid. För med vandringssägner, klintbergare och urban legends gäller att förändring är liv; om de fastnar i en form så blir de så småningom tråkiga, passé och bortglömda.

Men just nu är de inne.
They aren't supernatural, there may never even have been an actual encounter. That does not stop people from continuing to see and fear them and pass on the latest tale of terror.
Sharon Hill, expert på moderna klintbergare, får avsluta denna 2014 års sista bloggpost.

Wikipedia: Black Eyed Children
Snopes.com: Black-Eyed Children

2014-12-30

Nyordlistan

Nyligen publicerade Språkrådet och Språktidningen sin årliga nyordslista, med ord som antingen är helt nya eller som "har ökat i användning eller varit aktuella under året". Som vanligt kommenterades de flitigt i media, sociala som asociala. Man uppfattar företeelsen som ord som verkligen används, eller ord som "ordmyndigheten" föreslår, förespråkar eller beordrar oss att använda. Kanske förväxlar en del listan med de ord som akademien finner tillräckligt brukade för att föras in i SAOL? Men det är ingenting sådant; det är en lista över nya eller någorlunda nya ord som man finner intressanta nog att ta upp, inget mer.

Det kan vara på sin plats att gå tillbaka ett år och ta en titt på den förra nyordslistan. Vilka ord i Nyordslistan 2013 används? Annorlunda uttryckt: Hur många sökträffar på orden i nyordslistan leder till texter som inte handlar om nyordslistan?

Det ord som var nytt 2013 (enligt listan) och som verkligen satt sig i språket är selfie; det känns lite märkligt att DN så sent som i maj 2013 fick förklara vad det betyder. Ord som inte var helt nya men som fick påtagligt ökad användning under 2013 och sedan dess fortsatt att användas är e-cigarett och twerka.

Bjudkaffe fick en intressant uppföljning sedan det började diskuteras huruvida det hela var något mer än en lyckad reklamkampanj. Trenden verkar tämligen död i slutet av 2014.

Brexit, sammandragning av British exit = Storbritannien lämnar EU, ger en hel del träffar under 2014. Annars brukar sådana konstruktioner göra betydligt större lycka i nyordslistor än faktiskt bruk.

Dygnis och fäbodifiering är exempel på uppenbart konstruerade men, tycker åtminstone undertecknad, någorlunda användbara ord som inte fått minsta gehör från brukarna. (Dygnet runt-förskola samt industriprodukter lanserade som vore de småskaligt producerade.)

Carpa, gubbploga och klicktivism är några konstruktioner som inte fått något gensvar.

Nagelprotest och torggängare är det väl inga fel på i sig men syftar på händelser som inte verkar återkomma.

Embrejsa torde Språkrådet ha fått ett mått skit för. Men kritikerna kan vara lugna. Ordet har inte fått något genomslag. Inte heller den nästan lika uppenbara anglicismen utsmarta. Om Språkrådet försökte att vara folkligt så utsmartade de sig själva.

"Ord" på mer än ett ord, det vill säga uttryck, är en problematisk utveckling som riskerar att urvattna listan än mer.

Här finns mycket mer att kommentera, men en sista, rörande 5:2-dieten: Media arbetade verkligen på att lansera denna tronföljare till dundersuccén LCHF. Det gick sådär, får man väl säga.


Alla listorna med kommentarer finns på Nyordslistor. Här är 2013 års nyord:

5:2-diet
betalskugga
bjudkaffe
brexit
budgetstup
carpa
dygnis
e-cigarett
embrejsa
enveckasförsvar
e-sport
funktionell dumhet
fäbodifiering
global hektar
gubbploga
hikikomori
hypa
hämndporr
hästlasagne
kjolprotest
klicktivism
köttskatt
linjär tv
läxrut
löpsedelsteater
mobilmissbruk
nagelprotest
nätvandra
otrohetskontroll
rutkod
satsig
selfie
sextremism
smartplåster
snippgympa
spökgarn
torggängare
tvåhandsbeslut
twerka
utsmarta

2014-12-29

Lördagsfråga 340: Lewis Carroll

  1. Leende katt (?) i St. Nicholas church, Surrey. "Smiling like a Cheshire cat" är ett gammal uttryck. Måhända har det en koppling till grevskapets traditionella och stora mjölkproduktion?
  2. Storbritanniens kungliga vapen, med lejon och enhörning. Återfinns i en gammal ramsa: "The lion and the unicorn were fighting for the crown/The lion beat the unicorn all around the town" etc.
  3. Fouquieria columnaris, även kallat Boojum-trädet: "For the Snark was a Boojum, you see."
  4. Quentin Matsys Den fula hertiginnan, ca 1513. Matsys överlägset mest kända verk har blivit föremål för en hel del diskussioner, som om inspirationen/förlagan kom från Leonardo, vem kvinnan är, om hon lider av någon intressant sjukdom, med mera. Torde ha inspirerat John Tenniel när han illustrerade hertiginnan i Alice i Underlandet.
Alice i Underlandet, Alice i Spegellandet, Snarkjakten och Alice igen. Mindre på grund av kommande års 150-årsjubileum än för att Carroll alltid är aktuell.

Sättare: Pölsan, igen.

2014-12-28

Tora Bora 2001

Soviet Army reports described the most sophisticated caves used by the Afghan rebels as "the last word in NATO engineering." Some of the caves were upgraded in the mid-to-late 1980's, when the rebels were receiving hundreds of millions of dollars a year in covert aid from the United States and Saudi Arabia.
Bin Laden Is Reported Spotted in a Fortified Camp in Eastern Afghanistan, New York Times, 25 november 2001
Forty-one caves in all, it had everything then: a bakery, a hotel with overstuffed furniture, a hospital with an ultrasound machine, a library, a mosque, weapons of every imaginable stripe; a service bay with a World War II-era Soviet tank inside, in perfect running order.
- A Nation Challenged: Caves and Tunnels; Heavily Fortified 'Ant Farms' Deter bin Laden's Pursuers', New York Times, 26 november 2001
It has its own ventilation system and its own power, created by a hydro-electric generator. Its walls and floors in the rooms are smooth and finished and it extends 350 yards beneath a solid mountain. It is so well defended and concealed that – short of poison gas or a tactical nuclear weapon – it is immune to outside attack.
- Al-Qa'ida almost 'immune to attack' inside its hi-tech underground lair, The Independent, 27 november 2001
This is serious business. And there's not one of those. There are many of those.
- Donald Rumsfeld, tv-programmet Meet the Press, NBC, 2 december 2001

Det avancerade grottkomplex som Viktor Kutsenko beskrev (mer eller mindre sanningsenligt?) för Times låg i Zhawar Kili. Det bombades 1998 och återigen 2001. När grottorna i Tora Bora hamnade på dagordningen kom beskrivningarna, som den i Independent, att handla om dem. Ju mer ryktena cirkulerade, desto underbarare blev de. Så fick Usama till slut en hel uppsättning superlyxbunkrar.

Snart nog började grottbunkrarna att falla, och världen fick facit.
These weren't the five-star accommodations with internal hydroelectric power plants and brick-lined walls, areas to drive armored tanks and children's tricycles, and tunnels like capillaries that have captured the world's imagination. Such commodious quarters might exist higher in the White Mountains [länk], but these were simply rough bunkers embedded deep into the mountain. They were remarkable nonetheless.
- Inside the Tora Bora Caves, Time, 11 december 2001


Edward Jay Epstein: Bin Laden's Mountain Fortress

2014-12-26

Copernicus brer smör på brödet

Tre porträtt som använts om Copernicus. Idag är nr 3 mest populär.

Mikolaj Kopernik föddes 1473. Femhundra år senare firades Polens mest kände vetenskapsman rejält; inte enbart av rent vetenskapliga skäl, givetvis. (En debatt som man däremot inte alls luftade var den om Nikolaus Kopernikus tyskhet, om han kanske i själva verket var mer tysk än polack. Inte heller här hade rent vetenskapliga skäl med frågan att göra.)

Bland myriader personer som skulle berätta om landets store son var fanns en högt uppsatt person i sjukvårdsministeriet. Copernicus hade läst till och under en kort tid arbetat som läkare. Det finns verkligen inte mycket dokumenterat om denna gärning, men man hade grävt fram en tämligen färsk artikel i den etablerade Journal of the American Medical Association som passade perfekt.

Under ett krig hade en epidemi brutit ut bland soldaterna på slottet Allenstein. Copernicus misstänkte att smittan kom från bröd som tappats på golvet, en hypotes som stärktes sedan han delat upp folket i två grupper där bara de som fick bröd blev sjuka. En viss Gerhard Glickselig föreslog att man skulle bre smör på brödet, så skulle man direkt kunna se om det förorenats. Idén spreds med särskild kraft av den annars tämligen okände läkaren Adolph Buttenadt, som därmed vann en sorts etymologisk odödlighet. Efter honom började man att kalla proceduren för Buttenadting, vilket i sinom tid blev det engelska ordet buttering.

Innan talet skulle hållas fick en astronom och vetenskapshistoriker läsa det. Han blev misstänksam och gick till en kollega.
Jag visade artikeln för Jerzy Dobrzycki, som ögonblickligen kände igen historien och vrålade av skratt. Medicinaren Arthur Kunin och historikern Samuel Hand, som båda arbetade vid University of Vermont, hade velat ta upp vissa frågor rörande medicinens teori och praktik och hittat på alltsammans om Copernicus och den fiktive Buttenadt för att konkretisera dem.
- Owen Gingerich, Boken som ingen läste (Norstedts 2005), sid 94-95

Jag har inte hittat 1970 års artikel i JAMA, men väl en del spår. Här är ett ur The Milwaukee Journal den 11 februari 1971. Ett annat är hos R. F. Mould, Mould's Medical Anecdotes (Informa 1996), sid 248, som trots till synes goda referenser förefaller att vara späckad med mer eller mindre faktoida historier.

En detalj, som måhända medicinaren och historikern fann tillräckligt spexigt och avslöjande, var Buttenadt. Namnet är påfallande likt Adolph Butenandt, biokemist och 1939 års nobelpristagare i kemi.

2014-12-25

Chloephobia

Vad är det? Chloephobia.

För knappt ett år sedan delgavs ordvetaren Michael Quinion på etymologisajten World Wide Words detta ord. Enligt en artikel i Daily Mail den 27 januari 2014 betyder det "skräck för tidningar". Men varifrån kom ordet? Hur gammalt var det? Med mera.

Quinion konstaterade att kloe är grekiska och syftar på något ungt och spirande, vilket inte på något sätt går ihop med tidningar. Vad belägg beträffar hittade han ett enda äldre i tryck, från maj 2014 och en lokaltidning i Bristol. (Western Daily Press, som enligt artikeln på Wikipedia har "a good record in picking up quirky and bizarre stories which would otherwise not be publicised"; detta omdöme hade utan vidare kunnat appliceras även på Daily Mail.) Han tipsades även om wiki-sajten answers.com där frågan "What is fear of newspapers called?" fått svaret "chloephobia" 2008, utan härledningar, detaljer eller annat.

Är det detta skämt (för vad kan det annars ha varit), postat i ett obskyrt hörn av nätet, som åratal senare hittat ut till tabloidpressen? Och eventuellt även resten av världen, ifall allmänheten nu väljer att ta till sig företeelsen "skräck för tidningar". Där det som avses tyvärr inte har med källkritik eller förnuft i stort att göra, utan den rent fysiska aspekten. Nog är det en ironi som heter duga, att denna hittepå-diagnos fått luft under vingarna av den gamla sortens papperstidningar.

World Wide Web: Chloephobia

2014-12-24

Karl-Bertil Jonssons anakronismer

En svensk tiger

Bertil Almqvists blågula tiger skapades på uppdrag av Statens Informationsstyrelse, SIS, hösten 1941. Den blev en samlande symbol för Vaksamhetskampanjen som startade 21 november 1941. Andra teman i kampanjen var "Spionen lägger pussel" (närmare beskriven i bloggposten En svensk tiger och tvättbjörnen), familjen Prate som glatt berättade allt de visste för vem som helst, och så vidare.

Nu för tiden är det Beredskapsmuseet som äger och svartsjukt försvarar den svenska tigern.

Taxeringskalendern

Sveriges taxeringskalender från 1942.

Flaggorna

Den enda flagga folk verkar kunna se här är NSDAP:s. Partiets flagga blev Tyska rikets 1935 och förblev det fram till 1945. Vilket naturligtvis inte hindrade att den kunde finnas kvar lite varstans senare än så. Och alla utan undantag har missat den flagga i raden som är den senaste: Den grönvita mellan NSDAP och Danmark. Mer om detta mikroämne i ett mikroämne i bloggposten Karl-Bertil Jonssons flaggor.

Gengas

Bensinen ransonerades 1940. Likt många andra varor släpptes den inte fri direkt vid freden utan det dröjde till november 1945 innan man kunde tanka som vanligt och slippa det lortiga joxandet med träkol. Mindre känt är att bensinen åter ransonerades 1947 och åter 1948, nu på grund av brist på utländsk valuta. I november 1949 släpptes bensinen åter fri och skulle så förbli fram till Suezkrisen 1956, etc.

Lilla helgonet

Filmen med Åke Söderblom, Thor Modéen, Hjördis Pettersson med flera av tidens kändisar hade premiär 1944. Den bygger på en operett med samma namn.

TV

Jonssons hushåll var ju välbärgat, men det är svårt att placera deras televisionsapparat tidigare än 1950-talet. Jag är osäker på hur stora de första skärmarna var, fast det framgår heller inte så jättetydligt i filmen. De första svenska provsändningarna inleddes 1954, riks-TV fick vi 1956.

Les mots

Jean-Paul Sartres Orden publicerades i original 1964. Det är för övrigt är samma år som Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år (Wahlström & Widstrand) gavs ut. Där skulle så småningom ett kapitel kallat "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" infogas.

Postnummer

 Man ser flera adresser i filmen men inte ett enda (väl?) postnummer. I Sverige började vi använda postnummer 1968.

Nygammalt

"Ur TV-apparaten strömmade andra julsånger": Vid ett tillfälle ser man inte men hör refrängen till "Jänta å jag" med någon som definitivt verkar vara Bosse Larsson. Om det verkligen är programmet Nygammalt så började det sändas hösten 1971, "Julnygammalt" 1972. Det förefaller att vara den största anakronismen i filmen från 1975.

Osäkra

På Twitter tipsade @valfardsutskott om en svartgul flagga. Kan det vara ätten Habsburgs? Men vid närmare studium verkar Estlands ligga närmast, om det inte är en fantasiflagga; mer i bloggposten Karl-Bertil Jonssons flaggor. Och vad den japanska beträffar så har den nuvarande nog så gamla anor, vilket jag skrivit om i Japanska flaggor.

Rialto är ett nog så spritt namn. Men i Stockholm fanns det ett känt Rialto som var en biograf, och ett känt tillhörande musikcafé. De fick 1965 namnet Nya Rialto.

Tidigare trodde jag mig ha identifierat denna lokal. Det var ett misstag. Om det alls funnits något Café Småland i Stockholm så har jag inte hittat det.

2014-12-23

Tolkiens tomteland

Mer Tolkien! Här får en mängd svartvättar (goblins) stryk av en björn och några dvärgliknande tomtefigurer. Sagan om ringen? Eller någon fri filmatisering av The Hobbit? Men bilden är från 1933, året efter att berättelsen om Bilbo skrivits klart men fyra år innan den gavs ut. Ringen fanns, men bara nätt och jämt. Nej, det här är en helt annan historia.

När deras barn var små roade sig J. R. R. Tolkien med att ge dem brev "från jultomten". I dem ritade och berättade tomten om livet vid nordpolen, om nissarna och nordpolsbjörnen ("N. P. Bear").
Liksom hos Nalle Puh är nordpolen en påle, the north pole. Här får vi se hur det gick 1925, när tomtens mössa blåst upp på pålen och björnen klättrade upp för att hämta den. På nedre bilden det nya "Cliff House" som man flyttade till. Observera pålens lagning.
Så småningom gled fokus från tomten till den roligare nordpolsbjörnen Karhu, liksom hans syskonbarn Paksu och Valkotukka. Här skiner språkvetaren Tolkien igenom, för namnen är givetvis inte valda på måfå. Karhu är finska för björn, paksu betyder tjock och valkotukka vithårig.
Handlingen gick från trevlig till rolig till allt mer spännande. I grottor under nordpolen levde vättar, illasinnade men mestades tillbakadragna. En jul fick barnen en ganska lång text skriven med vättarnas alfabet, samt en nyckel.
En annan jul berättades om hur vättarna smugit in i huset och gått till anfall. Tomtens folk slog tillbaka dem, som synes med god hjälp av deras vite Beorn.

Breven fortsatte att komma ända fram till 1942. Då hade det yngsta barnet Priscilla fyllt 13, och inte ens J. R. R. kunde längre låtsas att han skrev breven för deras skull.


Wikipedia: The Father Christmas Letters

2014-12-22

Lördagsfråga 339: Apollo

  1. Christer Fuglesang och Thomas Reiter (Tyskland) äter geléhallon 2006. Geléhallon finns inte bara i Sverige utan även i exempelvis USA, där de kallas gumdrops. Det var också namnet som kommandomodulen på Apollo 9 fick.
  2. Kiteman är en av de mindre kända skurkarna i Läder... Batmans Gotham City. Han flyger, som synes, drake, och hans verkliga namn är en uppenbar anspelning på en misslyckad drakflygare: Charlie Brown. Apollo 10 delades upp i Charlie Brown och (landaren) Snoopy.
  3. Med Apollo 11 var det slut på de studentikosa beteckningarna. Kommandomodulen fick heta Columbia, "USA:s Moder Svea ungefär" som Pölsan skrev. Här banandes väg för civilisationen på ett känt stycke imperialistkitsch.
  4. Yankee Clipper hette kommandomodulen på Apollo 12. En anledning var att hela besättningen utgjordes av flottans män.
Ergo, kommandomodulerna — det är den koniska delen, till skillnad från landaren — på Apollo 9-11. Fram till 8:an hade expeditionerna inte kallats något annat än "Apollo 8" etc. Från och med 9:an så började man öva på separering av modul och landare, och då fick man också ha olika anrop på radio för att skilja dem åt.

Ännu en Pölsa!

2014-12-21

Krigar-Gustav växlar fel

Gustaf III hade, i förlitande på Danmarks bistånd eller åtminstone neutralitet, 1788 företagit ett krig mot Ryssland och detta utan annat bistånd än Turkiets, som lofvat subsidier, men hvilka dertill vid utbetalandet befunnos vida mindre, än hvad man påräknat, emedan man missräknat sig på myntsorten, piaster, hvilken man, med oförlåtlig lättsinnighet, trott vara lika i kurs med en spansk.
- Octavia Carlén, Göteborg och dess omgifningar (1869) sid 23-24

"Piaster" är ett av de populära myntnamnen. De förekommer på valutor lite varstans kring medelhavet och i mellanöstern, under en lång period. Deras värden varierade naturligtvis kraftigt. Om valutahistorien ovan stämmer vet jag inte; jag har inte hittat den någon annanstans än i en turistguide över Göteborg.

Ett ännu större problem med Gustavs krig var att man allmänt misstrodde krigsorsaken. Kungen ville anfalla Ryssland, varför planer lades fram, trupper samlades med mera. Men för att anfalla krävdes ständernas samtycke. Om Ryssland istället anföll slapp man sådant tjafs. Och så hände det sig i Puumala, borta vid gränsen i Savolax, att några ryska soldater dök upp och utväxlade några skott med svenskarna. Eller hur ryska var de egentligen..?

Kriget gick sedan tämligen uselt för svenskarnas del, åtminstone jämfört med de mål Gustav satt upp. Någon krigarkung blev han aldrig, hur mycket han än försökte. Däremot bidrog det till 1792 års komplott och mord.

2014-12-19

Ferdowsis Shahnameh eller Den lurade skribenten

Det finns hur många fina illustrationer som helst att ta som exempel. Här är det Rostam, en av den persiska kulturens superkändisar, som dräper en demon.

Shahnamneh är inte bara den persiska litteraturens ojämförliga storverk, utan även nationalepos och allmänbildning motsvarande Illiaden, Dantes komedi och flera av Shakespeares verk – samtidigt. Det är alltså inte så konstigt om författaren blivit föremål för sägner. Att avgöra vilka uppgifter som gett upphov till berömmelsen och vilka som är ett resultat av den är ofta svårt eller omöjligt att avgöra.

Han hette hur som helst Ferdowsi. Han bodde i nordöstra Persien, i en stad som hette Tus. Sultanen befallde honom att skriva en historia över det mäktiga Persien, från begynnelsen ända fram till den muslimska erövringen. Betalningen skulle bli ett guldmynt per vers. Nöjd med honoraret skred Ferdowsi till verket. Trettiotre år senare, noga räknat den 25:e i den persiska månaden esfand, år 400 efter Muhammeds flykt till Medina — med västerländsk tideräkning den 8 mars år 1010 e.Kr., om det exakta datumet är att lita på — lämnade han in sitt manus: sextiotusen verser. Sultanen lät ordna utbetalningen. Men en skurk till räknemästare såg till att Ferdowsi istället fick 60 000 silvermynt. Diktaren låg i badet när avin anlände. Besviken skänkte han den den lumpna dusören till badmästaren och lämnade landet.

Så småningom hamnade han i Tabarestan, idag Kaspiska havets södra kust. Där skrev han om sultanen Mahmud från Ghazni, en dikt på bara femtio verser men med rakbladsvass perfektion, drypande av gift och genialitet, och därtill helt gratis. Av någon anledning blev emiren av Tabarestan betänksam, om det nu berodde på omtanke om diktaren eller sitt eget skinn, och köpte satiren för 100 000 dirham, vilket var betydligt mer än Ferdowsi skulle ha fått för trettio års arbete. Sedan förstörde emiren texten. Det enda som blev kvar var det som åhörare kunde erinra sig: sammanlagt sex rader. Dessa nedtecknades och bevarades, och kom så småningom att inkluderas i introduktionen av Shahnameh. Om satiren är äkta så vore den det enda bevarade arbetet av Ferdowsi utöver hans storverk.

Så småningom fick sultanen rett ut vad som inträffat. Bud skickades efter Ferdowsi att återvända hem för att få sin rättmätiga betalning, den opålitlige räknemästaren avrättades, och efterträdaren fick räkna upp 60 000 guldmynt och ingenting annat. När värdetransporten anlände till Tus, mötte de diktaren vid stadsporten – han hade just avlidit, och begravningståget var på väg ut.

När man räknar med 60 000 verser har man tagit med andras tillägg till Shahnameh. Ferdowsi själv skrev drygt 50 000 verser, om två rader var – en imponerande siffra hur som helst. Episoden med guld som blev till silver berättas av Nizami Aruzi på 1100-talet. Där var det 60 000 dinarer i guld som först blev till 50 000 dirham i silver, för att sedan bli futtiga 20 000 dirham (motsvarande 200 dinarer) som den besvikne mottagaren delade upp mellan badmästaren och en krögare. Den tacksamma detaljen med pengar och kista som möts är ibland med, ibland förläggs de olika tågen till olika stadsportar.

Se, var en saga! Och om den är sann, så var satiren det enda arbete som Ferdowsi fick ordentligt betalt för. Bara det gör den väl värd att begrunda, inte minst av oss arvoderade skribenter.

2014-12-18

Homeopatiska kondomer

Någon som trodde att det inte forskas i den alternativa medicinska branschen? Att altmeddarna bara slänger fram den ena ormoljan efter den andra?

Så fel man kan ha. Åtminstone beträffande homeopatin, som gott kan betraktas som kvackarnas flaggskepp. Där bedrivs mycken forskning, ända sedan grundaren Hahnemann (bilden) och hans standardverk Materia Medica Pura.

Peter David Fraser verkar vara en del av den homeopatiska forskningens cutting edge. På hans hemsida A Supplement to Clarke's Dictionary of Practical Materia Medica hittar man mängder av studier, utvärderingar och djupsinniga resonemang om alla möjliga homeopatiska preparat, gamla som splitter nya.

Om man ska prioritera så rekommenderas hans List of Remedies. Jag gillar att man fortfarande kör med vetenskapliga beteckningar (oegentligt kallade "latinska namn"); om man till exempel bereder ett homeopatiskt preparat av husfluga så skriver man Musca domestica på etiketten. I artikeln om detta preparat (som jag inte vet om det ingick i Hahnemanns MM) följer sedan en mycket utförlig utläggning om effekter, bieffekter och hur dessa hänger ihop med egenskaperna hos M. domestica. Om du till exempel känner ett köpsug efter att ha intagit husfluga utspädd 10 upphöjt till 60 gånger så beror det på flugans materialistiska böjelser. Och så vidare.

Min favorit är ändå Latex vulcani. Det är inte vilket vulkaniserat gummi som helst:
In the end I decided to use a sample taken from a condom as the form of latex in which the contradictory aspects of the substance were most clearly expressed. In the event I was surprised by the way in which both the non-latex issues of the condom, particularly sexuality and sterility, and the more general aspects of rubber, particularly the sulphurous physical symptoms, found expression in the proving.
Återigen beskrivs en rad symptom, som enligt den homeopatiska läran kan knytas till den ursprungliga substansens egenskaper; de följande är de som utspädaren erfor:
Felt that the skin on my head was tightening.
Heat in the forehead.
Felt rushed and hurried, carried away with the process.
Men inget går upp mot det sammanträffande, eller vad det nu var, som Peter D. Fraser fann anledning att ta med i beskrivningen av Latex vulcani:
Within 5 minutes of beginning the trituration it was announced that the first air strikes had been made against Afghanistan.


2014-12-17

Spökbilder förr och nu

Nu ska vi titta på lite spökbilder. Inte som någon skeptisk övning, för att försöka klura ut vad som egentligen hänt mellan exponering och förevisning eller så, utan en helt anspråkslös titt på några förmenta spökbilder från olika tider.

En av de mest kända är den bruna damen i Raynham Hall, fångad på bild 1936. Sägs vara anden efter lady Townshend.

Denna bild togs 1964 i St Mary the Virgin, en kyrka i Northampton.

Biblioteket i Combermere Abbey, 1891. (Det förefaller som om många av de bästa, eller åtminstone mest kända, spökbilderna är engelska.) Bilden togs samtidigt som lord Combermere begravdes.

En amerikansk bild: Mary Todd Lincoln, f.d. first lady, med vad som ju bara kan vara hennes ömme och synnerligen f.d. make. Bilden togs av William H. Mumler som var en riktigt duktig spökfotograf, och inte fuskade han heller. Det var åtminstone vad domstolen kom fram till.

William Hope var en senare och brittisk förmåga. Om han fuskade? Låt oss säga att självaste Arthur Conan Doyle hyste en närmast lambertzk övertygelse om hans ärlighet.

... Och så håller det på ...

Nu lämnar vi dået och beger oss till nuet. Hur har spökfotograferandet utvecklats? Bara den omständigheten att varenda käft går omkring med en kamera i fickan måste väl innebär att såväl kvantitet som kvalitet mångdubblats?

Ett exempel från en turistort i South Carolina, där man anordnar spökpromenader på ett för ändamålet tydligen särskilt lämpligt ställe:
For the past several years and to the present, guests of the Myrtle Beach Ghost Walk continue to capture photographs in which this phenomenon occurs. Different people, different cameras, different film, different lenses and weather conditions, but all similar orbs. The location in which the majority appear is about half way through the Ghost Walk.
- Myrtle Beach Ghost Walk

Hur spännande låter inte det på en skala? Men bilderna... Vad ska man säga?

Det finns fler exempel men det här är representativt så det räcker.

Ute på det vida världsnätet finns det givetvis hur många spökbilder som helst, även nytagna. Många med "andar", eller vad det nu är, som liknar eller åtminstone påminner om folk. Men det är påfallande många betraktare som fascineras av bilder med suddiga ljusfläckar som inte skulle ha väckt minsta uppmärksamhet för hundra år sedan.


Faktoider: Orbs!

2014-12-16

Göran Lambertz tänker fritt

Nu har jag skrivit igenom min bok om Quickärendet och allt vad det har fört med sig. Ett hästjobb, men kul och VÄLDIGT tillfredsställande. Återstår kontroller, genomläsningar, komprimeringar, tillägg, förbättringar och allt vad det är.
- Göran Lambertz, justitieråd i Högsta domstolen, skriver på Facebook

Den som följt "Quickärendet" har haft det tvivelaktiga nöjet att se en rättsskandal rullas upp, en rättsskandal som drevs av en sekt runt en karismatisk guru.

Först klarlades det juridiska haveriet: Quick/Bergwall hade dömts för åtta mord utan minsta spår av tekniska bevis eller vittnesmål, utan enbart (vad som än påstås längre ner) på grund av terapisessioner grundade på den grundligt motbevisade idén om bortträngda minnen. De var fullt jämförbara med sittningar hos ett sånt där medium – fast ett "medium" utan förberedelser, men fullproppad med receptbelagt.

Därefter fick vi insikt i drivkrafterna bakom: En liten men högkvalificerad sekt kontrollerad av en psykoanalytiker med stort kontrollbehov och gravt pseudovetenskapliga idéer. En av de många kusliga aspekterna var att övertygelsen om Quicks massmördande verkade smitta: vuxna, intelligenta och synnerligen kompetenta yrkesmänniskor som borde ha insett vad det hela var värt (särskilt som det var deras jobb) drogs in, övertygades, och började sedan övertyga andra.

Inte för att alla övertygades. Men de som inte gjorde det utmanövrerades. Så länge de "troende" var situationens herrar så spelade sådant mindre roll.

Nu har det vänt fullständigt. Sture Bergwall har frikänts och släppts ut. Sektmedlemmar som Sven Å Christianson, Christer van der Kwast och Göran Lambertz träffas fortfarande, diskuterar och hånar VIFT, "Vi som ignorerar fakta totalt" – det är, tvärtemot vad man kan tro, alla som inte håller med dem.
Med Quickärendet är det faktiskt så att det är alldeles uppenbart att det inte var fråga om någon rättsskandal när Quick/Bergwall fälldes. Går man igenom bevisningen ser man att den netto ligger klart över 100 %. Det är också alldeles klart att eventuella bortträngda minnen saknade betydelse för domarna. Jag förstår att du vill kämpa med näbbar och klor mot sådana påståenden, för du kämpar för ditt goda namn och din heder. Du kommer att förlora kampen till sist eftersom du har hamnat fel.
 - Lambertz skriver i största förvillade välmening till meningsmotståndare Dan J., Göran Lambertz skriver bok om Quickskandalen, Aftonbladet 6 november 2014

Göran Lambertz är "Quickgruppens" fanbärare och den som man fortfarande behöver bekymra sig för. Till en rad artiklar, insändare och andra allt märkligare inlägg i debatter ska han nu lägga en bok. Inte för att man kan döma en bok som man inte läst – men det är fullkomligt glasklart att den kommer att utgöra ytterligare befängt försvar för en stendöd idé.

Nyligen stod det klart vilket förlag som ska ge ut den: Fri Tanke.

Fri Tanke Förlag är inte vilket förlag som helst. Det förknippas, på goda grunder, med upplysning, förnuft och vetenskap. Man ger ut litteratur "i upplysningens anda", ägnar sig åt sann folkbildning: "att skildra verkligheten så sanningsenligt som möjligt, med hjälp av kvaliteter som saklighet, opartiskhet och kritisk granskning". Det sista var ett citat ur en artikel av Christer Sturmark (förlagschef) och Sara Larsson (tidningen Humanisten) där de kritiserar SVT för att ha sänt en "dokumentär" om en karl som påstår att en gammal egyptisk ande talar genom honom.
[Filmen] är dock något mer än en "spegling" av en personlig tro – den är ett mycket kontroversiellt ställningstagande av filmaren själv. Varför kontroversiellt? Helt enkelt för att frågan om en värmländsk snickare är hemsökt av en 3000-årig ande inte är en åsiktsfråga utan en strikt empirisk fråga. Den kan jämföras med frågan om man kan gå på vatten eller trolla fram guldringar ur tomma luften eller, för att anknyta till [filmarens] intressesfär, huruvida en egyptisk ande delar boplats i de värmländska skogarna med mer inhemska väsen såsom troll och älvor.
 - Ska verkligen vad som helst få kallas dokumentär? Journalisten 1 oktober 2008

Man skulle också kunna jämföra med neofreudianismens bortträngda minnen. Det är inte en åsiktsfråga utan en empirisk fråga, som har prövats och dömts ut, stenhårt.

Det klara ställningstagandet ovan kan jämföras med följande slirande:
Jag kanske har missuppfattat det hela, men detta är vad jag uppfattar att Lambertz försöker säga, och i så fall har han givetvis helt rätt. En dom och en domstolsprocess kan alltså vara korrekt och oklanderlig, och leda till en korrekt (i epistemologisk mening) men felaktig (i ontologisk mening) såtillvida att den kan förklara en oskyldig person skyldig eller vice versa.
- Christer Sturmark, Quickdebatten, 1 december 2013

Vad Lambertz inte bara försökt att säga utan även sagt, ofta, gärna och intensivt, är att Quickfallet inte alls var någon rättsskandal. Bergwall är skyldig. Att missa budskapet när man sitter så nära scenen som Sturmark gör är säreget, minst sagt.

Inte för att Sture Bergwall löper någon risk. Men det är inte honom som detta egentligen handlar om. Det finns de som sitter i fängelse i detta nu på grund av pseudovetenskapliga idéer.
Hans klient dömdes i somras till tre års fängelse för ett stort antal sexuella övergrepp på dottern under 1990-talet. Domen vilade helt på uppgifter från flickan, som i vuxen ålder gått i terapi och bland annat under hypnos börjat minnas vad som hänt henne.
- Frias efter risk för falska minnen, SvD 12 december 2014
Faktum är att den som 2014 söker terapi för vanliga åkommor som ätstörningar eller depressioner ger sig ut i ett minfält. Ett olyckligt val av hjälpare kan leda till katastrof.
- Dan Josefsson, Den livsfarliga terapin måste stoppas, Aftonbladet den 16 december 2014

Avslutningsvis Sturmark och Larssons slutkläm från 2008. Det känns länge sedan.
Finns då någonting som hindrar annan propaganda att passera under dokumentärens täckmantel i SVT? Kanske vi får se hyllningar av rasbiologi, astrologiska personlighetsanalyser eller scientologiska berättelser om rymdhärskaren Xenu?

2014-12-15

Lördagsfråga 338: Priser

  1. Mobius Awards är en pricklös serie priser i reklambranschen. Namnet kommer av att det fysiska priset utgörs av en skulptur i form av ett möbius-band; det är den förklaring man får. 
  2. Darwin Awards - behövs någon förklaring? - "salute the improvement of the human genome by honoring those who accidentally remove themselves from it." Ledtråden är "livets träd", en kladd som Darwin gjorde redan 1837 när han funderade över hur arterna hänger ihop.
  3. Hindenburgkorset kallas det ofta, eftersom det instiftades 1934 av Paul von H. Medaljens egentliga beteckning är ärekorset eller ännu längre Das Ehrenkreuz des Weltkriegs 1914/1918.
  4. Tho-Radia var ett av många varumärken för radioaktiva skönhetsprodukter. Till skillnad från många andra lurades de heller inte: Krämerna, salvorna etc. var verkligen radioaktiva. Radium hade ju upptäckts av paret Curie som belönades med Nobelpriset 1903. Här finns ytterligare curieusa kopplingar: Marie upptäckte (dock ej ensam) att thorium är radioaktivt, och Tho-Radia hade, enligt uppgift, kokats ihop av en Dr Alfred Curie, som dock inte var släkt... Om han alls existerat.
Lite långsökt på slutet, men Tricky anade sambandet och Pölsa Dum redde ut det mesta i övrigt. Snyggt samarbete.

2014-12-14

Scientologernas droginformation

Allt som följer är gamla nyheter. Men det är tydligt att samhället har svårt att ta in att något så gott som arbete mot droger kan bedrivas av en destruktiv sekt.

Riksorganisationen för ett drogfritt Sverige har hemsidor och "varumärken" som drogfritt.nu, droginformation.nu med flera. Här är dess grundare och ordförande Åsa Graaf när hon 2013 tar emot ett pris av International Association of Scientologists. Bild från Peter Roths blogg Politik och vardagsliv!: Scientologernas falskspel inom skolvärlden och missbruksvården.

En av deras ansikten utåt är Alexander Breeze som föreläser i skolor. Han lärde 2012 ut ett antal faktafel. Det är möjligt att dessa inte längre lärs ut.
Under föreläsningen säger Alexander Breeze att man blir beroende av droger första gången man provar och att antidepressiva läkemedel, sömntabletter och Alvedon lagras i fettvävnaden, uppgifter som alla tillbakavisas av Tom Palmstierna, överläkare på Beroendecentrum i Stockholm.
Och så är det banden till scientologin – som bland annat anser att psykofarmaka inte hjälper utan tvärtom är skadligt och drogar ner människor.
- Stora faktafel i drogundervisning, SvD 11 maj 2012.

Det är anmärkningsvärt att han, till skillnad från många andra i organisationen, inte gör någon hemlighet av att han är scientolog. Annars lyser S-ordet med sin frånvaro i föreningens information, vare sig man frågar dem direkt, via mail eller Facebook, eller på en sida som Frågor och svar.

När Breeze får frågan om psykofarmaka svarar han undvikande men det är uppenbart ett spel för gallerierna. Inom scientologin är psykiatri och psykofarmaka djävulens verktyg. Till droger räknas även läkemedel som Ritalin och Concerta.
- Tidningen Drogfritt.nu, 4/2014

Detta är budskapet i dess maximalt nedtonade version. För ofiltrerat scientologiskt tyckande om psykatri och psykofarmaka, se - med försiktighet - hemsidan kmr.nu, som drivs av den scientologiska fasaden Kommittén för Mänskliga Rättigheter. Det våldsamma tonläget där beror på att scientologin ser psykatrin som sin största konkurrent om trasiga själar.

Och vad missbruk beträffar så heter det scientologiska alternativet Narconon, där man bekämpar droger med vitamintabletter och bastu. Vilket av en händelse är samma "reningsprocess" som scientologer får genomgå.
En aspirerande scientolog ska under denna reningsprocess bada bastu 5-6 timmar per dag, inta stora doser vitaminer som kan inbegripa upp till 40 tabletter om dagen. Samma sak gäller för Narconons behandlingshem. Man menar på att man på detta sätt svettas ut det dåliga och fyller på med det nyttiga. Problemet med detta är att ett vitaminintag i denna kvantitet kan vara dödligt.
- Hjälpkällan: Narconon
Åren gick och 2004 tog jag över Narconon Göteborg med ett fortsatt stöd från Drogfritt.nu och levererade ytligare tusentals föredrag till skolor, men hade nu också börjat utbilda tusentals värnpliktiga på 12 arme och flottbaser runt om i Sverige. [...] Så 2011 i September hände något historiskt Narconon Göteborg och Drogfritt inte bara jobbade ihop utan vi gick ihop som en enda stark organisation under namnet Drogfritt.nu med kampanjen I Say No Drugs.
- Så nu tar jag över!!!!!, Alex Breezes blogg den 11 januari 2013

Dessa galenskaper anlitas fortfarande, för offentliga medel - dina skattepengar - efter åratals informerande om vad det går för. Vad är det för fel med folk?

Faktoider: Scientologerna upphandlade

2014-12-12

Ka-Bar, björnkniven (?)

Det här är en av de mest berömda knivar som finns. Den har använts i USA:s krigsmakt sedan andra världskriget liksom på många andra håll, har tillverkats i ca hur många som helst exemplar, och kallas ofta Ka-Bar oavsett tillverkare. För Ka-Bar (eller KA-BAR som de ibland skriver, ibland inte) är "egentligen" inte en typ utan en tillverkare. Deras historia går längre tillbaka än deras överlägset mest berömda modell.

- "Trusty", scouttidningen Boy's Life, juli 1924, sid 49

Firman grundades kring sekelskiftet och tog sig 1909 namnet Union Cutlery Company. Det varumärke man började använda 1923 hade en märklig historia:
Our name dates back to the early 1900's from a fur trapper testimonial. He wrote that while trapping, his gun jammed leaving him with only his knife to kill a wounded bear that was attacking him. He thanked us for making the quality knife that helped him to kill a bear, but all that was legible was "K a bar". Honored by the testimonial, the company adopted the phrase KA-BAR as their trademark.
- KA-BAR, officiell hemsida

Om "allt som gick att läsa" var de fem bokstäverna, hur lyckades man då tyda resten? Berodde textens svårläsbarhet på oförmåga, ovarsam posthantering eller något annat? Den enda källa som någonsin angetts är "company records". Själva brevet har aldrig visats upp. Vilket ju hade varit en självklarhet, om det funnits. Men historien är påhittad, förmodligen betydligt senare än 1923.

It's told that back around the turn of the century, a trapper killed an attacking grizzly with a knife made by Union Cutlery Company. The "kill-a-b'ar" legend grew, and eventually became "KA-BAR", our present trademark and company name.
- Field & Stream, maj 1978, sid 175

Det som idag är ett faktum var för 35 år sedan en "legend". Man nämner inte ens något brev. Skrivningen ges en fonetisk förklaring istället för en skriftlig. För att travestera: "Myth became legend. Legend became history."

Vad beträffar björnjakt medelst kniv så är det stapelvara i jaktberättelser. Vad jag inte hittat är någon annan berättelse där knivens märke nämns. Det var Union Cutlerys smarta drag: Att komma på idén att deras kniv skulle ha använts i en sådan episod. Dessutom är den historien betydligt roligare än att namnet skulle vara förkortning av "Knife Attachment, Browning Automatic Rifle", en förklaring som är lika osann som björnen och ungefär lika osannolik.

2014-12-11

På snusen

På snusen har man kunnat vara sedan mitten av 1800-talet har. Längre tillbaka, åtminstone från 1600-talet och framåt, kunde man vara "snusig", vilket syftar på det tillstånd av lätt yrsel som förknippades med snusande av tobak.

Den som är på snusen var alltså bara lätt berusad. Denna betydelsenyans har bevarats ovanligt väl, vilket är ovanligt i alla sammanhang och inte minst detta.

2014-12-10

En äkta nazist

Vad är en nazist? Långt innan begreppet blev politiserat -- och kanske även efteråt -- betydde det träskalle, dummer, någon som är lite efterbliven. Här ett belägg från den österrikiska humortidningen Kikeriki den 12 juli 1914.

Osäker på översättningen. Någon som känner sig manad?

Faktoider.nu: Nazist
Faktoider: Vad en nazist är