2010-07-25

Galningar #3: Bob G. Lind

Denne man är alltså B. Lind.


Foto Anders Hansson

Ales stenar är ett av Sveriges häftigaste fornminnen. Det är en 67 meter lång skeppssättning (stenar utplacerade för att ge form av en båt) på Österlen från vendeltid, eller ca 600 e.Kr. Vi vet inte exakt varför den uppfördes, och kommer kanske heller aldrig att få veta, om belägg exempelvis gått förlorade i tidigare hårdhänta restaureringar.

Men Bob G. Lind vet: det var en kalender och/eller solur. Från bronsåldern dessutom, eller minst tusen år äldre än dateringen ovan.

Nu är det givetvis OK att ifrågasätta etablerade slutsatser. Självklart. Men Bob G. Lind gör det på ett okunnigt, slarvigt, irrationellt, närmast besatt och - ovanligt nog, tack och lov - aggressivt sätt. Han har helt enkelt valt ut ett anmärkningsvärt men inte särskilt omtvistat fynd, funderat ut en egen vinkling, och sedan lagt ner en sådan energi på denna märkliga hjärtefråga att folk i branschen, måhända ovana vid så intensiva möten, ryggat tillbaka. Nu bevakar han skeppssättningen vid Kåseberga som en kvasiarkeologisk gravgast, redo att skinna turister och angripa guider.

Som så ofta är det mycket svårt att sammanfatta hans läror, men här ett helt litet citat, där han visar en av otaliga kopplingar mellan den grekiska gudavärlden och Österlen. Samtidigt ger det en vink om hur besvärlig rudbeckiansk galenskap kan vara att bemöta - det kan vara oerhört mycket mer krävande att reda ut sådana här resonemang av sanningar, halvsanningar och missuppfattningar än att skapa dem. (Det var förresten lite intressant att se begreppet "arisk" i en text skriven hitom år 2000.)

Enligt grekisk myt bodde Zeus tvillingsöner, dioskurerna Castor och Pollux, den ene ljus och den andre mörk, i stjärnbilden tvillingarna. Samtidigt tänktes de även representera solens upp- och nedgång i de båda himmelssfärerna, dvs Zodakiens båda solhalvor. Den romerske historieskrivaren Tacitus indentifierar i sin bok om germanerna som utkom år 98, Castor och Pollux med ett urgammalt nordiskt gudapar vid namn Alcis. Namnet Alcis är identiskt med det urgermanska och gotiska Ahls, vilket betyder helgedom, platsen där solguden Heimdall enligt kvädet "Grimnismal" härskade. Men Alcis, dvs Als som i Ales stenar kan även förbindas med det anglosaxiska verbet "ealzian" (ealgian), som betyder skydda. Denna betydelse överensstämmer även med den indoeuropeiska (ariska och gammelgermanska) föreställningen, där två skyddsskänkande ljusgudomligheter, dvs solguden Dyaus sönder, acvinerna, "solens söner", härskade över varsin halva av solåret, dvs den ljusa sommaren och den mörka vintern.

www.alesstenar.com (svenska versionen)

Bob G. Lind är dessutom en av Riksantikvarieämbetets allra flitigaste uppvaktare. Jag vet inte hur de hanterar rättshaverister annars, men de föll till slut till föga för Lind, och satte upp hans version på de officiella skyltarna. Som vore det två likvärdiga teorier. När de dessutom gick ut i ett lamt försvar så passerade de gränsen för all vetenskaplig anständighet. Skulle de försvarat någon som påstått att fornminnet var en landningsplats för flygande tefat?

En annan fin insats var när han stötte på ett gravfält från järnåldern. Det är en sedan 1930-talet registrerad fornlämning som aldrig väckt någon som helst uppmärksamhet. Förrän Bob G. Lind kom dit och såg ting som ingen annan sett, förr eller senare: det var en 3000 år gammal kultplats orienterad efter solen, ursprungligen 185 meter lång. Som hjälp hade han slagrutegängaren Nils-Axel Mörner (påstådd arkeolog, vilket aningslösa media svalde). Efteråt fick Länsstyrelsen återställa stenar som Lind vräkt omkull på jakt efter fynd.
Lind berättar: www.heimdallsstenar.com
Arkeolog berättar: Bob Lind Finds Magnificient Phallus

Ett ännu häftigare fynd kallar Bob G. Lind Hafradals stenar. Jag har inte studerat det närmare.
www.hafradalsstenar.se

Bob G. Lind (vars "G" kanske bara är ditsatt för att skilja honom från artisten Bob Lind) har en brokig pseudovetenskaplig bana. Han har tidigare ägnat sig åt de där cirklarna på sädesfält, och vart en sorts hobby-medium - här ett kostbart utdrag ur en intervju med reportern Niclas Härenstam:

Lind: - Skidor, säger han plötsligt.
Härenstam: - Va?
- Skidor, du åker skidor.
- Nej, inte sedan i femte klass. Jag lärde mig plogsvängen, längre kom jag inte.
- Har du några bröder som åker skidor?
- Tja, det har jag, fast inte åker de mer än andra…
- Då är det någon i din närhet som åker skidor, jag ser nämligen skidor när jag tittar på dig. Någonting kommer att hända med en skidåkare i din närhet i vinter.

Från Clas Svahns blogg: Cirkus Bob Lind - Clas kunde sedan konstatera med Härenstam att profetian inte slog in.

Han är dessutom homeopat, naturvetare (enligt egen uppgift) och författare. Och artist:


Det var 1978 som han kom ut på skiva. Med en titel som är svår att kommentera. Bilden norpad från skeptiske kollegan Martin Rundkvists blogg Aardvarchaeology: Bob G. Lind Can Sing Too.

17 kommentarer:

Carl H sa...

Besökte stenarna för femtielfte gången idag och såg en sur Bob G Lind sitta bredvid den officiella info-skylten under en parasoll och blänga en arg blick på guiderna. En kompis försökte provocera Lind genom att utbrista "vilken trevlig skeppsättning" varvid Lind såg ännu mer surmulen ut.

Lena Synnerholm sa...

Hans offentliga beteende gör det uppenbart för mej, att han inte är naturvetare. Han bara inbillar sej, att han är det.

Anonym sa...

Värt att notera är att karln liknar Jim Carrey. I varje fall om man ska gå efter LP-omslaget.

A

Anonym sa...

Såg delar av Bobs turer två gånger för ett par veckor sedan. Båda gångerna såg jag honom visa en bild på en oformlig bärnstensklump. Han frågar publiken vad den föreställer. Alla ser ut som frågetecken tills en stämma på skånska svarar "en uggla". Bob blir helt i gasen av svaret och kopplar raskt bärnstensklumpen till ett solklart bevis på att folk från Medelhavet var med och reste stenarna! Det är så osannolikt tramsigt att även gotrogna måste inse att något är fel. Dessutom kan jag nästan svära på att det var samma person som svarade "en uggla" båda gångerna. Bärnstensklumpen är inte mer lik en uggla än vilken molngubbe som helst.

Hexmaster sa...

Mycket intressant. Jag skulle svarat att den ser ut som Hoburgsgubben, eller GB-glassgubben, eller en astronaut.

Lena Synnerholm sa...

Jag kan mycket väl tänka mej, att det var en förtäckt retorisk fråga. I så fall kan Bob ha sagt till personen i förväg, att han eller hon skulle säga ”uggla”. Fast det behöver inte vara så.

Anonym sa...

G i Bob G Lind står för Göran. Bobs dopnamn är Bo Göran Lind. Det är oklart när och varför han kallar sig Bob men en version (faktoid?) är att han påstår sig ha varit stridspilot i USA och då fått sitt nuvarande (artist)namn.

Hexmaster sa...

Stridspilot i USA!!

Vilken fantastisk uppgift. Bob Lind rattandes en F-14. Ser nu att den förekommer lite varstans.

Lena Synnerholm sa...

Är det här ett till exempel, på "namn som inte är det"?

Hexmaster sa...

Såpass liten skillnad på en såpass marginell person gör att åtminstone jag inte är så intresserad av själva namnbytet. Det är nog det minst intressanta med honom. :-)

Korpen sa...

Ständigt aktuelle B.Lind

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8460900.ab

Anonym sa...

Bob kan vara lite väl för glödande när han ger ett tal, jag har själv fått ta del av honom så att säga, men man får allt vara en nonchalant jubelidiot för att motsäga sig faktumet att Ales Stenar, precis som majoriteten av skeppsättningar av detta slaget i Norden och Europa, faktiskt har sina spetsar pekade mot sommarsolståndet och vintersolståndet, och även har utmärkta stenar i mitten som pekar mot ekvinoktium.

Istället för att flina och håna, ta er själv 5 ynka minuter på att utbilda er i vilken gradkurs som gäller för solens uppgång/nedgång i midvinter, midsommar och ekvinoktium på plats för vilken skeppsättning som helst, så ser ni att det stämmer - gång på gång, skeppssättning efter skeppssättning.

Lena Synnerholm sa...

Det innebär inte nödvändigtvis, att dom är gjorda för att visa det. Jag tror att dom är gravmonument, om än med medveten orientering.

Anonym sa...

Även pyramiderna i Giza är perfekt inriktade men ingen tror något annat än att de är gravplatser. Att man inte slänger ut ett så gigantiskt monument som Ale Stenar lite slupmässigt är väl inte så konstigt.

Hexmaster sa...

Tror ingen att de stora pyramiderna är annat än gravplatser? Hå! Det finns gott om förslag för i synnerhet Cheops pyramid: förvaring av kärnbränsle är en jag kommer på just nu, som jag undrar om inte vår egen Henry Kjellson kom fram till.

Lena Synnerholm sa...

Gamla monument kan mycket väl ha, en medveten orientering. Det innebär inte nödvändigtvis, att dom byggts för just det syftet. När det gäller Ales stenar, kan den faktiskt inte användas så. På den breddgraden varierar solens upp- och nedgångsvinklar, med mindre än en grad per dag. (Jag har gjort ett enkelt överslag.) Med dom stora, ojämna stenarna, blir precisionen alldeles för låg. Det är dessutom inte säkert att dom står, på sina ursprungliga platser. I så fall blir det bara värre, när folk med förutfattade meningar, kommer och mäter vinklar. Jag utgår från att Bo Lind bestämt i förväg, vilka slutsatser han skulle dra. Någon som kan bekräfta det?

Sprickkrukeidéer om Egyptens pyramider, finns det nog myriader av. Att folk blandar ihop dom gamla egyptiernas teknik, med sin egen civilisations, är bara alltför vanligt. Egyptierna hade sannolikt inte en aning om, att deras guldgruvor också innehöll uran. Det var ändå vid en tidpunkt, när dom slutat bygga pyramider. Kunde egyptierna ens smälta järn, när pyramiderna vid Giza byggdes? Min kvalificerade gissning är nej.

Anonym sa...

Nej det fanns förvisso inget järn i Egypten (undantagandes meteoritjärn i minimala kvantiteter) vid tiden för Giza -pyramidernas byggande. Det är mer än tusen år mellan dessa händelser.

Sensemaker