2007-12-31

Årslista

Tio av 2007 års faktoider som jag tycker är något särskilt:
  1. Bermuda-triangeln - en super-faktoid (inte minst för att jag fick dubbelkolla ca 50 incidenter...)
  2. Teddybjörnen - att den vanliga berättelsen om hur presidentens namn hamnade på en leksak inte riktigt stämmer
  3. Marco Polo och pastan - att han inte tog med sig rätten från Kina, vilket förresten inte behövdes eftersom man kände till den sedan länge
  4. Han som drack hormoslyr - mitt första "scoop" som gav eko i pressen och en ovärderlig intervju
  5. "Osänkbar" - ett begrepp som närmast verkar ha varit standard i branschen, ända fram till ni-vet-vad
  6. Tungans smakområden - en ytterst etablerad halvsanning, förekommer i läkarböcker och jag vet inte vad
  7. Änglar - hur mycket som helst
  8. "Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större" - gallimatias i guldskrift
  9. Amerikaner och världskartan - ett strålande exempel på hur önsketänkande kan få en nyhet att spridas
  10. Moskva-myter - bra exempel på att ju mer man gräver, desto mer hittar man
Fem av 2007 års blogginlägg som kan vara värda att uppmärksammas, av olika anledningar:
  1. Marabou - har chokladen verkligen fått namn efter en läbbig fågel? (Obs! Jag vet inte! - Än.)
  2. A message in english
  3. Heimdalls stenar om ett påstått fornfynd i Skåne, var det mest lästa inlägget
  4. Damerna först och
  5. Hus var de mest kommenterade (lite oväntat - som vanligt)
Och så glömmer ni inte champagnevispen ikväll? - Som jag trodde var lika bortglömd som, tja, läskpappershållare och damasker. Men där ser man.


2007-12-30

En halv special

En korv med bröd och mos (sistnämnda ej bredvid utan pålagt sist) är en halv special. Med två korvar blir det en hel special. Denna standardrätt stammar från Göteborgstrakten och förekommer, så vitt jag vet, endast i Västsverige.

Passade en gång på att göra ett relaterat experiment (strikt vetenskapligt, givetvis). Jag knallade in på ett systembolag, som ännu inte begåvats med självbetjäning, i ovan nämnda geografiska område, och bad om "en halv special", just så. Varpå expediten, utan tvekan eller diskussion, prompt gick iväg och hämtade en halvbutelj Brännvin Special. Vet inte om detta fungerar även på andra platser? Eller om det rentav är det som förvånade korvgubbar tänker på när västsvensken på resa försöker att beställa vad han tror är en korv med tillbehör?

Relaterad (lite): En halv böj

2007-12-29

Häcken full

Jag har ingen aning om hur uttrycket tolkas nuförtiden, men den "häck" som avses är antingen en foderhäck, alltså en anordning för utfodring av boskap, eller en sorts vagn för hötransporter med motsvarande snedställda sidor av träribbor. Rimligtvis borde en full sådan innebära mindre stress än en tom, men därifrån lär hur som helst uttrycket ha kommit, på något sätt.

Ordet som ligger bakom är det tyska Hek som betyder galler, grind eller halvdörr (och som är samma ord som engelskans hatch). En annan Hek är de holländska, som utgör den över vattnet hängande akterdelen på ett fartyg - kan man ana en svensk koppling där?

En allra sista häck från de västgötska knallarnas (kringvandrande handelsmän) fackspråk, där ordet innebar ett hus eller en ort; måhända snuthäcken för polisstationen är den idag mest levande formen. Eller så är det "Stockhäcken" för Stockholm; allehanda städer hade sådana namn, men det är nog bara denna som lever kvar i den förkortade och något felhörda formen "Eken", som alltså inte har med trädet att göra.

Exempel på ovetande:

...Som symbol passar Eken mycket bra för Stockholm under hela dess 750 år långa existens mellan Saltsjön och Mälaren.

- Lars Ericson, Stockholms historia under 750 år (citerad här)

2007-12-28

Menlösa barns dag

...Hette denna dag ännu långt in på 90-talet, innan det föråldrade och numer förklenande "menlös" ändrades till det mer aktuella begripliga "värnlös".

Ordet finns inte i bibeln, där står det "gossebarn" el.dyl. Att alla gossebarn på upp till två år inom ett inte alltför begränsat området hades ihjäl borde rimligtvis avsätta sig i några historiska källor; sådana belägg lyser dock med sin frånvaro. Icke desto mindre såg evangelisten Matteus här hur Jeremias profetia från 31:15 uppfylldes: "Ett rop hörs i Rama", alltså det berömda ramaskriet. (Formuleringen med orten "Rama" saknas dock i Karl XII:s bibel. Vet inte om begreppet "ramaskri" är såpass relativt ungt som 1917.)

2007-12-27

Vad man fick lära sig i skolan

När man diskuterar vissa frågor med lite äldre personer, så brukar förr eller senare ett argument dyka upp, som förväntas göra slut på allt vidare dryftande: "det fick jag lära mig i skolan".

Oavsett kvalitén på skolundervisningen då jämfört med nu (vare sig man går 30, 50 eller 70 år tillbaka), så kan man utan vidare konstatera att åtminstone den förra misslyckades fullständigt på några viktiga punkter, nämligen att få eleverna att inse:
  • att även auktoriteter kan ha fel
  • att vissa ämnen är föremål för utökat och förbättrat vetande
  • att andra ämnen är föränderliga i sig; så stavas t.ex. inte alla ord likadant år 2007 som 1957, även om skillnaden nog inte är fullt lika stor som mellan 1957 och 1907.

(Huruvida dagens skola är bättre på någon punkt, och i så fall hur, är en helt annan fråga.)

Sistnämnda kan ibland resignerat accepteras vad gäller språk, med konstaterandet att vi ändå lever i de yttersta tiderna då allting tydligen går an, och så vidare. Att det verkligen förekommit grammatiska regler, som var fel även när de lärdes ut, upplever icke desto mindre många som att svära i kyrkan, eller värre.

Jämför tidigare inlägg: Inbillade språkregler

2007-12-26

Caesarsallad

Ännu en faktoid vars utbredning jag inte har någon som helst uppfattning om: hur många tror att salladen fått namn efter Julius? Inte heller det flotta kasinot/hotellet Caesars Palace i Las Vegas har med saken att göra.

Som många andra kreationer i mat- och dryck-sektorn är dess äldsta historia omtvistad*. Så mycket är man dock överens om, att namnet kommer från en viss Caesar Cardini, aktiv i området San Diego-Tijuana ca 1920-40 (under förbudstiden hade det sina poänger att idka spritförsäljning i den mexikanska gränsstaden). En av hans verksamheter hette faktiskt Restaurant Caesar's Palace, fast den har nog inte med sammanblandningen ovan att göra.

Wikipedia (eng.): Caesar salad


* Kan ju bara nämna Dry Martini, champagne, chop suey, kåldolmar, pasta, Sachertårta ... Vanskliga källor är en god jordmån för legender och faktoider, i synnerhet när den gödslas med prestige.

2007-12-25

Timotej och språkets mysterium

Kärleksscenerna mellan Arn och Cecilia är så outhärdligt Timotej-tufsinufsiga att man sympatiserar med den svartsjuka systern som förråder paret.
- Ur Fredrik Strages recension av Arn-filmen, DN (länk)
(Uppdaterat: den recension som recensenten senare tog tillbaka! Obligatorisk läsning!)

Vi är bra många som inte behöver fundera ett ögonblick över vad Timotej-liknelsen innebär, eftersom vi omedelbart ser framför oss en glad kvinna som springer över en blomsteräng, i slow-motion och med lite vaselin på linsen. Gissningsvis tvekade heller inte Fredrik inför liknelsen - han är född 1972 och växte alltså upp med reklamfilmerna.

När försvann
schampo-märket Timotej från marknaden? Eller jag menar reklamfilmerna, som är det man minns? Cirka 1980?

Recensionen bör alltså ha en rätt stor andel läsare som aldrig sett reklamfilmerna, och som inte har en aning om vad som menas. Eller - och nu kommer det märkvärdiga - så har de aldrig sett reklamfilmerna, men vet i alla fall på ett ungefär vad som menas. De kan ha sett repriser eller pastischer, eller (troligare?) så anar de vad som menas utifrån sammanhanget, som i detta exempel. Det hela går förmodligen till på ungefär samma sätt som när vi tar till oss ord och deras betydelser i allmänhet, och som vi sedan använder utan att ha den minsta aning om deras historia.

Uppdaterat: Timotei stavades ju schampot.

2007-12-24

Tipsare, experter och bollplank

Istället för de vanliga förnumstigheterna kommer här ett tack till några av alla de som hjälpt till med sidorna under det senaste året ungefär. Ni får leta reda på er själva, och de som jag missat, har jag glömt -- ingen är, som bekant, ofelbar.

Så nu vill jag bara tacka Carl H., Dag S., Tore K., Mats O., Freya B., Line M., Gösta M., Helmut M., Inger O., Nisse W., Viktoria O., Stefan S., Anders O., Lennart S., Klas F., Benkt L., Bengt N., Olof S., Martin L., Sven A., Victoria H., Dan J., samtliga stammisar på Skalman och VoF och i synnerhet David, Ulrik, Lydia, Jan, Jonas, och 2 x Peter.

Särskilda tack till Anders Sjöqvist och Ragnar Hult.

2007-12-23

Marabou

Varifrån kommer detta ord? Storken, har jag alltid trott — den har ju även använts som varumärke, inpräglad på chokladbitarna.

Men den asätande, hårdhudade marabou-storken är ett rätt underligt djur att förknippa med livsmedel.

Marabun är ytterligt glupsk och slukar allt ätbart den kan komma öfver. Med gamar och hundar slåss den om döda djur och vet att härvid göra sig respekterad.
- Nordisk Familjebok (1912): Marabun

Men så hittade jag en helt annan betydelse hos ordet, som visserligen ligger betydligt närmare till hands när choklad skall namnges, men som å andra sidan funkar ännu sämre än storken på andra sätt ...

"Marabou" är ett haitiskt ord för en sorts mulatt. Noga räknat skall den ena föräldern vara svart eller mulatt (svart + vit i någon proportion), den andra amerikansk indian, i synnerhet har man avsett det ursprungliga taino-folket.
The heavy population of Africans on the island established by the French and Spanish diluted the generations of so-called "marabous" over the decades and virtually all Haitians today of Amerindian descent are assumed to also possess African ancestry.
- Wikipedia (eng.): Marabou (ethnicity)
Color in Haiti is not only skin; it is also "good hair," the right nose, the various facial characteristics that mark their bearer as a sacatra, a marabou, a grimaud, a sang-mele, or any one of the dozens of other racial categories worked out in colonial days. One constant, though, is the urge of an ambitious black to "put a little milk in his coffee," and an influential black man in particular is in a position to trade his power and position for a lightening of the family bloodline through marriage.
- "To Haiti, With Love and Squalor", New York Times, 11 augusti 1991

Det finns andra betydelser också; en sorts fjäderdun som används i kläder, eller ordet marabout som låter likadant och betecknar muslimska munkar (ungefär) i västafrika, det betyder visst "helgon" på ett berber-språk. Dessa har förmodligen inget med varumärket att göra.


Oppdatert: Johan Throne-Holst köpte 1892 chokladfabriken Freia i Oslo, grundad 1889. Storken verkar finnas med från början. När man 1916 gav sig in på den svenska marknaden så kunde namnet Freia inte användas eftersom det var upptaget (troligen i formen "Freja"), så istället tar man till loggans marabou-stork. Så skall det grävas, så får det grävas i norska källor från 1890-talet ...

2007-12-22

Jehwla helg

Ordet "jul" är, som så många andra, äldre än kristendomen.

I finskan, där man gärna rör sig med urgamla glosor, finns ordet joulu som inte är nytt, liksom det ännu äldre juhla. I gotiskan (som brukades från 200-talet fram till 700-talet, ungefär) fanns det ett månadsnamn jiuleis = julmånad, men den var senare delen av november + förra delen av december.

Alla dessa ord användes, givetvis, varken av kristna människor eller om kristna seder. Till skillnad från exempelvis franskans noël efter latinets natalis = födelse, vilket uppenbarligen hänvisar till Jesus. Å andra sidan finns den gamla romerska guden Mithras, som skulle ha fötts ur en klippa på midvinterdagen - som vid den här tiden inträffade den 25 december. Hm...

Men den vitsiga rubriken på dagens blogginlägg kommer från den rekonstruerade (dvs. uträknade, ej direkt belagda) germanska grundformen *jehwla-.

2007-12-21

Nysvenska

Medvetet lurig rubrik (ha!) - "nysvenska" betecknar dels svenskan under en viss period (Gustav Vasa till Gustav V, ungefär), dels de blandfenomen som uppstår där svenskan möter andra språk. Ingetdera skall avhandlas här, utan bara ordbruk som, såvitt jag vet, är relativt nytt - men som mycket väl kan ha framtiden för sig. (Forskningen bygger rätt mycket på Leo, m/99.)

Värd
En grej som är "värd" är, underförstått, "värd mycket" - preciseringen har försvunnit eftersom den som sagt är underförstådd. Ungefär som "värdefull" bara innebär värde åt det ena hållet, inte det andra.

Russchelkana
Rutschkanan har fått ett förenklat uttal med en inkilad extra stavelse (ett fonetiskt standardgrepp som jag en gång vetat vad det kallas, men givetvis lögn i h-e att erinra sig i dessa yttersta dagar). Onekligen är "tschk" inte den allra enklaste svenskan att vränga tungan kring, vare sig för stora eller små. Minns inte riktigt hur vi gamlingar klarade av "rutschkanorna" på vår tid, oftast blev det väl "russchkanor".

Otecknad
Detta är, naturligtvis, film som varken är tecknad eller "data" (dvs. data-animerad). Denna uppdelning är högst logisk - när tecknad film endast bjöds på julafton och någon gång på bio, så fanns det ingen anledning att kalla den stora mängden vanlig spelfilm, med aktörer av kött och blod, för någonting speciellt. Idag är kanske majoriteten av all barnfilm animerad, och då har man plötsligt anledning att kalla återstoden för någonting särskilt.

2007-12-20

Inbillade språkregler

Man får inte inleda en mening med "och". Inte heller får man inleda den med "jag". En formulering "jag och du" får också underkänt, "du och jag" skall det vara. "Fortfarande inte" är fel det med, skall det negeras måste det vara i formen "ännu inte".

Känns reglerna igen? Det är många, många som fått lära sig dem i skolan, och då detta hände sig i en tid då skolans ord var lag, så är just detta argument tydligen det tyngsta som tänkas kan. Då verkar det vara av underordnad betydelse att ingen språkvetare lyckats hitta några som helst belägg för reglerna ifråga hos Svenska Akademien, universitet, skolböcker, eller vilka språkläror som helst.

Man kan naturligtvis tänka sig hur resonemanget gått i en del enskilda fall. En elev som lagt in ett block med meningar á la "och sen gjorde vi si-och sen gjorde vi så-och sen..." har blivit tillrättavisad för detta - vilket är korrekt, ur stilistisk synpunkt. Några grammatiska regler som motiverar förbuden finns inte, och har aldrig funnits. (Det skulle förresten omöjliggjort en fin mening som "Och det hände sig vid den tiden...", för att ta ett exempel av otaliga ur böckernas bok.) Vad "jag"-felen beträffar så är det svårare att föreställa sig hur det tänkts, eller vad man nu skall kalla det; gissningsvis något i stil med att det skulle räknas som att förhäva sig.

En omotiverad regel som verkligen spökat i tryck är dock att formuleringen "innan jul" är fel - "före jul" skall det vara, eller "innan det blir jul". Före före substantiv, innan före verb eller sats. Men det är en skrivbordsprodukt som det bröts lika friskt mot under medeltiden som idag. Den saknar helt enkelt berättigande.

2007-12-19

Linnés fläckar

Sköfde stad är en mycket liten fläck ...

Vad sägs om den beskrivningen? Exakt hur drygt var det av självaste Linné att kalla en stad, som väl även på 1700-talet rymde ett antal tusen invånare, för "en mycket liten fläck"?

Inte ett dugg, visar det sig:

(förr) mindre stad, småstad, han­delsplats utan fullständiga stadsrättigheter, kö­ping.
- SAOB: fläck.sbst1, bet. 4)

Betydelsen finns belagd från 1543, vilket mycket väl kan innebära att ordet är äldre än så, eftersom ordboken bara ägnar sig åt svenskan från Gustav Vasa och framåt. Hellquist nämner ett fornhögtyskt ord fleccho som dels gett upphov åt Sköfde fläck, dels tyska flecken, som än idag betyder såväl färgfläck som köping.

Ännu ett belägg ur samma artikel:

Södertellie Stad är en liten fläck, liggande uti en däld, emellan tvenne högder på en sandachtig och mofull tracht.
- Linné

Eller min favorit:

Båstad ... undfick 1664 titel af fläck med åtföljande rättigheter af hökeri, handt­verk, gästgifveri, krögeri och annan handel.
- Magnus Höjer (1877)

2007-12-18

Dumheter

- Dom ville ge oss en tredjedel av intäkterna, men vi sa att vi ska ha minst en fjärdedel.

Sagt av Ingemar Johansson - sägs det.

Vilket jag tvivlar på. Starkt. Inte så mycket för att jag är högst osäker på om Ingo verkligen var så dålig på matte, utan snarare för att folk genom tiderna gärna lagt liknande stolligheter i munnen på kända personer som, hm, gjort sig kända för annat än ett skarpt intellekt. En motsvarighet från senare år är Dan Quayle, vicepresidenten hos George Bush d.ä. Detta har han t.ex. aldrig sagt:

- Jag var nyligen på besök i Latinamerika, och det enda jag ångrade var att jag inte läst mer latin i skolan.

Eller detta:

- If we don't succeed, we run the risk of failure.

För att inte tala om GWB:

- Problemet med fransmännen är att de inte har ett ord för entrepreneur.

- Det är inte nedsmutsningen [pollution] som skadar miljön. Det är föroreningarna [impurities] i vår luft och vårt vatten som gör det.

Eller följande citat, som tillskrivits både Quayle och Bush d.y.:

- Ett lågt valdeltagande tyder på att färre människor deltagit i valet.

Sistnämnda kommer från en artikel i tidningen MAD 1991: "Future Quayle Quotes We Can Except to Hear". Det finns få faktoider som sprids så lätt som falska men fyndiga citat - det räcker att personen tillskrivs något som tillräckligt många tycker att denne skulle kunna eller rentav borde säga, om så bara för att avslöja sin dumhet.

På faktoider.nu finns en artikel om GWB:s "Merparten av vår export kommer från utlandet", men annars har jag ägnat mig mer åt de falska citatens ljusa sida: när kloka och tänkvärda citat tillskrivs folk som Einstein, Churchill eller Mark Twain. Eller kineserna.


Många många fler falska citat:
Dan Quayle på Wikiquote (som Wikipedia för citat - rekommenderas!) och Snopes
George W. Bush på Wikiquote och Snopes (med John Kerry)

Bonus: Ordet i min makt - valda citat av George W. Bush i tidskriften Clarté. Hur många faktoid-poäng kan samlas där? Jag har inte kontrollerat citaten i detalj, men det har uppenbarligen inte artikelförfattaren heller...

2007-12-17

Kollegor: The Straight Dope

Jag trodde länge att Cecil Adams på The Straight Dope var en människa av kött och blod. Men han är en pseudonym, ett gemensamt nom de plume för en hel liten redaktion. TSD har gått som syndikerad kolumn i en mängd tidningar ända sedan 1973, vilket gör den till den överlägset äldsta kollegan jag stött på. Här finns också stora mängder av utmärkt material, påläst, källkritiskt och intelligent över huvud taget. Jag har ofta haft anledning att anlita dem, har sällan hittat fel och aldrig några större sådana.

TSD ägnar sig inte enbart åt myter. Det är en sorts allmän frågespalt dit folk skickar frågor som "varför faller smörgåsar oftare med smöret neråt", den stilen. "Cecil" har en lite egen stil - den kanske inte faller alla i smaken, men för det mesta gillar jag den.

http://www.straightdope.com/

2007-12-16

Recension n:o 1

Den allra första recensionen kom in häromdagen.

Jo, faktiskt - på BTJ ("Bibliotekstjänst", och de är vad de heter) är de så heta på gröten att de recenserar utifrån korrektur. Recensionerna hamnar i publikationer som bibliotekarier bläddrar i för inköps-inspiration, måhända är det långa planeringstider som spelar in när de vill ha ut dem flera månader innan volymerna ens finns i sinnevärlden.

Hur som helst. Recensionen var utmärkt, tackar, men en detalj som den borne felfinnaren vill reda ut är när undertecknad kallas sammanställaren: "eftersom ett otal personer har bidragit till innehållet". Detta ger ett intryck av en antologi, vilket inte är fallet - jag har skrivit allting som inte är markerat som citat. Sådana finns det visserligen en hel del av, men det är fortfarande en god bit från att vara en ren sammanställning av befintligt material. Externt material har sällan inkommit på egen hand, som ju brukar vara fallet med facklitteratur.

Vad recensionen i sin helhet beträffar så definieras ordet faktoid, några exempel nämns, samt en viss hemsida - det där kan ni - och så kommer man in på själva boken:

Både här och där avlivas mängder av seglivade myter på ett obarmhärtigt sätt, en efter en. [...] Detta är kort sagt en oumbärlig bok att botanisera i när man inte är online med cyberrymden.

- Rolli Fölsch, BTJ-häftet

2007-12-15

Hjärnhalvor

Olika människor har antagligen [antingen?] en dominant höger eller vänster hjärnhalva. Det som skiljer dem åt är att den som är höger dominant är kreativ lagd, ganska oorganiserad, flexibel och relativt anpassningsbar. Den vänster dominanta är mer logiskt lagd och tänker mer simultant och analytiskt. Ingen av hjärnhalvorna är bättre än den andra, det bästa alternativet skulle förmodligen vara en blandning av de båda. Ju yngre man är desto mer använder man båda sina hjärnhalvor, det är därför småbarn oftast har det enklare för sig att lära sig språk, när man blir äldre utvecklas ena halvan till att bli mer dominant än den andra.

/ Typisk beskrivning, denna från Mimers brunn (som är ungefär som Aladdins grotta för en faktoid-jägare)

Uppdelningen kallas lateralisering. Hjärnan fungerar verkligen på det viset - men inte alls på ett sätt som avgör personligheten, utan bara i viss mån för vissa funktioner, och det kan variera, från person till person liksom på andra sätt. När folk som kan ämnet talar om dominanta hjärnhalvor, "cerebral dominans", handlar det främst om huruvida man är höger- eller vänsterhänt:

Kombinerar vi hänthet och språkfunktion med varandra blir resultatet att i 90 - 95 % av fallen så är den vänstra hemisfären den dominanta.

/ Sahlgrenska: Cerebral dominans - en medicinsk men kort och fullt läsbar beskrivning av begreppet.

Generella psykologiska beskrivningar som den på Mimers brunn hör snarare hemma bland horoskopen.

Sen är det en annan sak att det återstår hur mycket som helst att ta reda på när det gäller hjärnans funktioner. Här ett smakprov:

Hjärnceller längs M-kanalen aktiveras exempelvis av rörelse. Däremot är de ”färgblinda” och ger dålig synskärpa. Tvärtom är det med hjärnceller längs P-kanalen som är ”rörelseblinda” men känsliga för färg och ger bra synskärpa. M-kanalen skickar signaler främst till vänster hjärnhalva och det har föreslagits att detta är orsaken till att delar av motsvarande höger och vänster hjärnhalva har olika funktion, att hjärnan är lateraliserad. Från beteendestudier på människor är det känt att exempelvis vissa dyslektiker har specifikt försämrad förmåga att se kamouflerade figurer synliggjorda med enbart relativ rörelse mellan figur och bakgrund. Dyslektiker tenderar också att ha mindre grad av lateralisering av hjärnans funktioner, eller t.o.m. omvänd lateralisering.

Leo Poom, Uppsala univ.: Mätning av synsinnets känslighet för olika bildegenskaper: separata kanaler, lateralisering och specifika dysfunktioner

2007-12-14

USA:s krig

Inte politik - bara ett klargörande.

Vilka krig har USA deltagit i? Sedan frihetskriget kan de allra, allra flesta sätta åtminstone följande: inbördeskriget, första världskriget, andra världskriget, Korea, Vietnam, och så Kuwaitkriget, Afghanistan, och naturligtvis Irak.

En del kan nämna några betydligt mindre händelser, som Grenada (1983), Panama (1989) och Somalia (1992-93). Men trots att de stora krigen naturligtvis dominerar, i såväl massmedia som historieböcker som i synnerhet det allmänna medvetandet, så är USA:s historia under hela dess tid full av just sådana mindre krig som de sistnämnda (begreppet small wars låter kanske som en eufemism, men även ett litet krig är ju - naturligtvis - ett krig, med allt vad det innebär.)

Synen på USA som en isolationistisk stat som bara rycker ut när det verkligen gäller är falsk. Bara under perioden 1800-1934 utfördes ca 180 landings abroad. Många av USA:s befälhavare under andra världskriget hade erfarenheter från ett halvdussin krigsskådeplatser. Många av dessa konflikter var visserligen småskaliga, men inte sällan utdragna och politiskt infekterade. Att sådant skulle vara någonting helt nytt i landets historia är ett mycket vanligt påstående, eller åtminstone tänkesätt, men det är helt fel.

Kan avsluta med ett citat ur Max Boots The Savage Wars of Peace (Basic Books 2002) som öppnade ögonen på undertecknad i denna fråga. Han beskriver i synnerhet marinsoldaternas insatser i de många "småkrigen", och mestadels mycket bra (förutom den allt mer politiska tonen mot slutet). Här beskrivs hur Vietnam-kriget upplevdes hemmavid 1968:
... Nyheterna om massakern blev förstasides-stoff i USA. När de läste om de fruktansvärda detaljerna så måste mången medborgare ha frågat sig vad deras söner gjorde på andra sidan jorden, kämpande och döende i ett krig som officiellt förklarats avslutat mer än en gång. Det underutvecklade landet i sydostasien visade sig vara en hårdare nöt än någon anat, och kriget blev ett bryskt uppvaknande för många ...
Fast nu ser jag att land och sekel visst blev fel - citatet beskriver reaktionerna hemmavid under kriget på Filippinerna 1899.

Wikipedia (eng.): Military history of the United States - listar stora som små

2007-12-13

Lucia

Idag nöjer jag mig med att hänvisa till faktoider.nu: Sankta Lucia.

En detalj jag vill komplettera med är Roséns originaltext. Det har framförts tvivel på huruvida det verkligen står "förlät", och även om jag är tämligen säker för egen del så... Ja.

En annan är luciatåg före 1927, till exempel finns det en klassisk tavla av Carl Larsson från 1908 med i princip allt vi förväntar oss; flickor i vitt, luciakrona, osv.

2007-12-12

Herde-hunden

På tyska heter herde Schäfer. Herdens hund heter följdaktligen Schäferhund. När denna togs in i Sverige tyckte man att slutledet "-hund" var lite övertydligt, varför hunden helt enkelt fick heta schäfer.

Ett annat exempel på samma fenomen är Grävlingshunden. Båda är goda påminnelser om att hundar historiskt sett har varit bruksdjur, och att de allra flesta raser inte tagits fram för sina kvaliteer som sällskapsdjur, utan för praktiskt och ofta mycket specifikt bruk.

2007-12-11

Yes, we have no bananas

Bananer är roliga. :-)

Bananer har sedan länge inga frön, utan förökas med sticklingar. Det innebär att den genetiska variansen uteblir - en stickling är ju, genetiskt sett, samma individ som "moder"-plantan.

Detta gör bananer särskilt känsliga för sjukdomar. Den mest förödande sjuka som de drabbats av i historisk tid var den s.k. Panama-sjukan, en svamp som angriper rötterna, och som på 50-talet slog ut stora delar av dåtidens bananbestånd av den dittills dominerande sorten Gros Michel. Istället fick man leta reda på en sort som tålde svampen, och hittade så småningom en i Vietnam: Cavendish, som med största sannolikhet är det du köper när du köper bananer. Huruvida den smakar bättre än Gros Michel är, givetvis, ämne för diskussioner.

Låten om banan-brist är tyvärr inte ett minne av Panama-sjukan, den skrevs på 1920-talet och har inte kunnat kopplas till någon särskild historisk händelse.

2007-12-10

Det glada Konsumgänget

En gång i tiden skulle Konsum ha kört en reklamkampanj med följande slogan:

Kom med i det glada Konsumgänget!
Känns den igen? Den skulle ha spridits, om inte på affischer så åtminstone på material i butikerna... Men så småningom var det någon lustigkurre som kom på att man kunde pigga upp budskapet avsevärt endast medelst två prickar:

Kom med i det glada Könsumgänget!
Hi hi. Frågan är när detta inträffade? Eller... Om? Efter flitigt letande har jag inte ens lyckats pricka in årtiondet; 70- eller 80-tal? Än mindre hittat något exempel på reklamen, vare sig i original eller klottrat. Förfrågningar till KF liksom kooperations-tidningen Vi har inte gett några svar.

I brist på bedömningsunderlag så lutar jag åt att det är en ren myt, måhända framdrömd av en klottrare som tröttnat på "Jesus leverpastej".

Uppdaterad 7 november 2015
 Efter snart åtta år har följande uppgifter om tidsperioden ansamlats i kommentarerna. Några få syftar på något annat än reklamkampanjer (som tältandet).
  • 50- eller 60-talet (omtalad 70-talet)
  • omtalad 60-talet
  • 60-talet (omtalad början 70-talet)
  • sent 70-tal
  • före 1980 (omtalad 1983-84)
  • 80-talet?
  • Ca 1983-85
  • 1984-87
  • sent 80-tal?
  • efter 1991, några år före 1997
  • början 90-tal
  • början 90-tal
  • 90-tal
Även med bedömningsunderlag kan det vara nog så knepigt att komma fram till någonting. Har KF kört upprepade klottervänliga kampanjer?


Men: Om dessa annonser inte är rena hjärnspöken så måste de finnas dokumenterade på bild.

2007-12-09

Heimdalls stenar

Ibland får faktoid-jägaren vara med från början.

Den 8 december fick Kvällsposten ett första klassens scoop: en stensättning funnen på Österlen, alltså i samma trakt som Ales stenar, men mycket äldre (3000 resp. 1500 år) och större (180 resp. 67 m). Redan Ales stenar är ett fornfynd på internationell nivå, det nya fyndet, Heimdalls stenar, är en sen-sa-tion - "Tveklöst den största i Nordeuropa genom alla tider!"

Kvällsposten: Världsfynd på Österlen
Kvällsposten: "Blir en attraktion av jättelika mått"
SR P4 Malmö: 3000-årig kultplats funnen i Österlen

Om det hade varit ett fornfynd. Men tyvärr...

Det s.k. fyndet utgörs av stenar på en äng, som den fantasifulle arkeoastronomen Bob G. Lind lyckats knyta ihop till något han tycker ser ut som ett mönster. Detta har sedan jämförts med himalvalvet - därav "-astronomen" - och så har han funnit avlånga stenar som ser ut som ni-vet-vad - och på denna arkeologiska spik har sedan en soppa kokats, där anläggningens ålder och syfte redogjorts för, liksom band till östra Medelhavet - jo, faktiskt - det rör sig tydligen om en krumelur på en sten som påminner om ett omega.

Det arkeologiska kan andra bättre så det lämnar jag därhän. Det intressantaste för mig är den hastighet och okritiskhet med vilken denna pseudonyhet spreds, i synnerhet sedan TT fått tag på nyheten och levererat den till riksmedia, samt hur detaljer kommit att justeras.

Rubrikerna är talande nog: 3 000-årig fornlämning funnen. Punkt. Trots att vare sig ålder eller status avgjorts.

I Kvällsposten citeras Nils-Axel Mörner, "pensionerad docent vid Stockholms universitet och en av Sveriges främsta geologer". Det första är helt sant, det andra kan jag inte, men vad man inte nämner är att Mörner även ägnat sig aktivt åt slagrutekonsten, vilket 1995 renderade honom utmärkelsen Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning. När TT:s telegram skrevs nämnde man att Bob Lind är kontroversiell, däremot inget om Mörners bakgrund - istället fick man geologen till att bli en arkeolog, vilket torde vara ett rent slarvfel. Men eftersom det var TT så kunde man strax läsa om arkeologen Mörner i åtminstone SvD och GP.


Kommer osökt att tänka på den urgamla pyramid av kolossalformat som den okonventionelle Semir Osmanagic menade sig ha upptäckt i Bosnien. Det rörde sig om ett berg, som från vissa vinklar onekligen har en påfallande pyramidal form, men ett av naturen format berg icke desto mindre. Även denna pseudo-nyhet kablades ut med till en början kraftigt varierande grader av skepticism, eftersom många kanaler tydligen glömde bort sådant i upphetsningen över det fina fyndet. En del har gjort en poäng av att detta ägde rum just i f.d. Jugoslavien, där vi ju vet att överspänd nationalism är en vanlig åkomma. Skulle något liknande kunna inträffa i dagens Sverige?

Wikipedia (eng.): Bosnian pyramids

Those journalists really don't know jack shit about archaeology.

- Martin Rundkvists (riktig arkeolog!) sammanfattning.

2007-12-08

Röka bananer

Droger har många effekter på människors kroppar och sinnen. En av de mindre kända verkar vara att förmågan till kritiskt tänkande reduceras kraftigt, bara ämnet kommer på tal. Hur skulle annars en stendum myt som den om kräkmedel i sprit ha minsta chans att överleva och frodas?

Här en annan: Att röka bananer skall, enligt ofta återkommande uppgift, ha någon sorts narkotisk effekt av icke närmare specificerad natur. Om det nu är skalen som skall användas, eller "innersträngarna" (antar att det är de där trådiga grejorna på skalens insidor), eller vad det är.

Var skall man nu börja. - Är det sant? - Nej, nej. - Är det ett skämt? - Kanske har varit en gång i tiden... - Varifrån kommer påståendet? - Ingen aning. - Varför envisas folk med att ta upp det som hade det minsta chans att vara ens nästan sant? - Se ovan.


Uppdaterat: Efter StefanB:s tips tog jag en titt i underground-klassikern Anarchist's Cookbook, och bingo! Under rubriken "Weird drugs" (sannerligen) stod om bananer följande:

1. Obtain 15 pounds [6 kg] of ripe yellow bananas.
2. Peel all and eat the fruit. Save the peelings.
3. Scrape all the insides of the peels with a large sharp knife.
4. Put all the scraped material in a large pot and add water.
5. Boil 3 to 4 hours until it has attained a solid paste consistency.
6. Spread paste onto cookie sheets [ugnspapper] and dry in oven for about 20 minutes. This will result in a fine black powder. Usually one will feel the effects after smoking three to four cigarettes.

Man får inget intryck hur mycket slutresultat man får, om det t.ex. är mening med att köra halvt recept. Hur många skal ger sex kilo bananer? Massor? Hur stor hög mjällaktigt mojs orkar man skrapa ihop - hur mycket solid paste kan det ge efter flera timmars kokning - och hur många gram fint svart pulver blir det på slutet? Inte många alls? - Vilket nog även anger hur många som orkat sig igenom hela proceduren.

Jag vet inte vad farmaceuterna har att säga, men jag skulle sätta mina pengar på att det är ett skämt, och att effekten är placebo, eller något ditåt; åtminstone inte häftigare än att röka bränt äppelmos (bara mycket jobbigare, vilket förstärker placebo-effekten). Det vore heller inte den enda värdelösa beskrivningen i den där kokboken...

2007-12-07

"Sagan om ringen" har blivit bok också

Så rubricerade Andreas Sundgren en kolumn i Västerbotten-Kuriren. Strax därefter fick han ta emot mängder med ilskna eller direkt hatiska mail, det skrevs på bloggar & forum över hela landet (liksom även utrikes), med mera.
Jag passerade ett pocketställ på en flygplats nyligen och noterade hur fort det hade gått att göra bok av Sagan om ringen. Fascinerande hur man med absolut nödvändighet ska pressa varenda kommersiell droppe ur ett konstverk.
Det hela var, naturligtvis, på skoj. Vad som däremot är fascinerande på riktigt är hur massor av folk inte insåg detta, utan trodde att här var en närmast kriminellt obildad person. Eftersom det onekligen finns gott om sådana så låg kanske just det skämtet tillräckligt nära verkligheten för att uppfattas som verklighet - ett osant påstående som man utgår ifrån är sant. Om det känns igen.

Att Sundgrens avslutning uppenbarligen inte påverkat reaktionerna det minsta indikerar att folk är närmast kriminellt dåliga på att läsa såväl innantill som mellan raderna som till slutet:
Jag bävar inför dagen då förlagsindustrin sätter klorna i min absoluta favoritfilm Jesus Christ Superstar.
Till yttermera visso har en inscannad version av texten valsat omkring på nätet. Där finns inte slutet med, utan bara den pikanta inledningen, samt namn och foto - men inte på Sundgren, utan avdelningens redaktör, Erica Sjöström. Vilket ledde till att hon fick ta emot mängder med ilskna eller direkt hatiska mail, osv.

Så: Faktoider & källkritik är inte bara på skoj.


Uppdaterat: Texten ovan skrevs alltså i december 2007. Nu är vi inne i januari 2012 och skrönan löper ännu ett varv på nätet, givetvis inklusive Facebook och Twitter: Sagan om skrönans återkomst.

2007-12-06

Kennedy och Lincoln

Har ni sett listan över märkliga likheter mellan Lincoln och Kennedy? Återger en genomgång jag gjorde på forumet Skalman. Den exakta utformningen varierar märkvärdigt lite över nätet (de som finns beror mestadels på översättningar), vilket säkert har att göra med dagens klippa-å-klistra-teknik. Påståendena var förresten versala med genitiv-apostrofer och allt när jag fick dem.

-------------------------------------------------------------

BE EN HISTORIELÄRARE FÖRKLARA DETTA
Att gå igenom uppgifterna en efter en är inte särskilt svårt; en lagom läxa för faktoid-jägaren, om man inte vill ta en titt på de genomgångar som andra gjort och publicerat. Vad det är som skall förklaras vet jag dock inte - är det en konspiration som bestämt sig för att ingen president med sju bokstäver i efternamnet skall få leva? Eller vad?

ABRAHAM LINCOLN BLEV INVALD I KONGRESSEN 1846.
Korrekt.

JFK BLEV INVALD I KONGRESSEN 1946.
Korrekt.

ABRAHAM LINCOLN VALDES TILL PRESIDENT 1860.
Korrekt.

JFK VALDES TILL PRESIDENT 1960.
JFK valdes 1960, ämbetsperioden inleddes 20 januari 1961.

NAMNEN LINCOLN OCH KENNEDY INNEHÅLLER BÅDA 7 BOKSTÄVER.
Korrekt.

BÅDA VAR MYCKET INTRESSERADE AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER.
I Lincolns fall är det väl slaveriet som avses. (Men mer om slaveriets roll för inbördeskriget.) Jag kan inte se någon parallell hos Kennedy. Hans bekantskap med kommunist-paranoikern McCarthy är väl snarare en black om foten i människorättsliga sammanhang?

BÄGGES FRUAR FÖRLORADE SINA BARN NÄR DOM BODDE I VITA HUSET.
"Sina barn" låter som om hela kullarna avled, och så illa var det inte, däremot dog mycket riktigt ett barn för resp. par under presidentskapet:
Lincoln: William Wallace, 1850-1862.
Kennedy: 1963 fick de ett för tidigt fött barn som dog två dagar senare.
(Inom parentes var det väl inte bara fruarna som förlorade barnen.)

BÅDA PRESIDENTERNA SKÖTS PÅ EN FREDAG
Korrekt.

BÅDA PRESIDENTERNA SKÖTS I HUVUDET
Korrekt.
Som Snopes.com poängterar så hade i synnerhet Oswald inte så mycket att välja på, eftersom JFK satt i en bil med ryggen mot honom. Booth stod på mycket närmare håll och hade en en-skotts-Deringer (mer om denna i Lördagsfrågan: Mordvapen) och då är valet givet: Ett dödande skott sätter man i huvudet.

LINCOLN'S SEKRETERARE HETTE KENNEDY.
Fel. Hans sekreterare hette John G. Nicolay och John Hay.

KENNEDY'S SEKRETERARE HETTE LINCOLN.
Korrekt - Evelyn Lincoln.

BÅDA BLEV SKJUTNA AV SYDSTATARE.
Lincolns mördare Booth kom från Maryland, som visserligen (som Lennart Svensson påpekade) utgör "Södern" i geografiskt och kulturellt avseende, men politiskt aldrig lämnade unionen (nordstaterna).
Lee Harvey Oswald kom från Louisiana, korrekt.

BÅDA BLEV EFTERTRÄDDA AV SYDSTATARE.
Andrew Johnson föddes i North Carolina, rymde vid 10 års ålder till Tennessee. Båda staterna tillhörde konfederationen (sydstaterna) under kriget; alltså korrekt.
LBJ kom från Texas, korrekt.

BÅDAS EFTERTRÄDARE HETTE JOHNSON.
Korrekt.

ANDREW JOHNSON, SOM EFTERTRÄDDE LINCOLN, FÖDDES 1808.
Korrekt.

LYNDON JOHNSON, SOM EFTERTRÄDDE KENNEDY, FÖDDES 1908.
Korrekt.

JOHN WILKES BOOTH, SOM SKÖT LINCOLN, FÖDDES 1839.
Fel, han föddes 1838.

LEE HARVEY OSWALD, SOM SKÖT KENNEDY, FÖDDES 1939.
Korrekt.

BÅDA MÖRDARNA VAR KÄNDA FÖR SINA 3 NAMN.
Kända och kända... Booth var en känd skådespelare, men Oswald var totalt okänd för allmänheten. Innan han blev världskänd kallades han bara "Lee" av sina närmaste. Sen är det (kanske) en annan sak, att han använde sig av en rad identiteter, varav flera var varianter av hans riktiga namn.

BÅDAS NAMN BESTÅR TOTALT AV 15 BOKSTÄVER.
Korrekt. (Ett av Oswalds alter egon var Alek James Hidell - räkna bokstäverna. Å andra sidan hade han fler alias.)

LINCOLN SKÖTS PÅ EN TEATER SOM KALLADES 'KENNEDY'.
Fel, den hette Ford's Theatre.

KENNEDY SKÖTS I EN BIL AV FABRIKAT 'LINCOLN'.
Korrekt - i andra listor nämns att märket Lincoln tillverkas av Ford, så med lite god vilja har vi ännu en parallell.

BOOTH SPRANG FRÅN EN TEATER, OCH ARRESTERADES PÅ ETT LAGER.
OSWALD SPRANG FRÅN ETT LAGER, OCH ARRESTERADES PÅ EN TEATER.
I den här listans original står det "warehouse". Booth gömde sig i en tobakslada som han inte lämnade förrän man satt eld på den. Eld öppnade också en av poliserna, Booth träffades i halsen och dog strax därpå. Han blev alltså aldrig arresterad, och definitivt inte i ett lager.
I Oswalds fall sköt han mycket riktigt JFK från ett bokförråd. Han arresterades visserligen i en lokal som hette Texas Theater, men en amerikansk "theater" kan även vara en biograf, vilket det var fråga om i det här fallet.

BOOTH & OSWALD MÖRDADES BÅDA INNAN RÄTTEGÅNGEN.
Båda dödades före rättegången, korrekt. Men där Oswald blev kallblodigt mördad så sköts Booth under betydligt rörigare omständigheter när han gjorde väpnat motstånd - åtminstone enligt skytten Boston Corbett.

OCH NU KOMMER VI TILL SLUTKLÄMMEN!!!!!!!!!
Väntar med spänning. (........)

EN VECKA INNAN LINCOLN SKÖTS VAR HAN I MONROE, MARYLAND.
EN VECKA INNAN KENNEDY SKÖTS VAR HAN I MARYLIN MONROE.
Höhö. Lincolns vistelser känner jag inte till, men sant och visst är att Marilyn (stavning) Monroe dog i augusti 1962.


Fler likheter finns här - några bättre, några om möjligt än mer långsökta.
Snopes.com: Linkin' Kennedy

Den enda fråga som inte fått något svar är varför ingen sätter ihop såna här listor med James Garfield och William McKinley, de två andra amerikanska presidenter som blivit skjutna under sina ämbetsperioder.

2007-12-05

Håret växer bättre om man klipper det

Antar att de flesta hört påståendet. Men finns det verkligen någon som tror på det? Aldrig så lite..?

2007-12-04

Jaba

Ännu ett uppslag till en studie av modern språkutveckling:

- Å ja ba...

"Och jag bara", följt av ens egen replik eller snarare reaktion, typ "åååh" (det är väldigt talspråkligt). Därefter "Och han bara" följt av hans reaktion, osv.

Varifrån kommer detta uttryck? Vem började med det? (Och hur gjorde hon - jag har en ovetenskaplig känsla av att det var en hon - sig förstådd?) Var? När?

På åttiotalet kom bara, uttalat som ba, att användas för att markera ett citat. "Han ba: 'Men vi kan ju va polare å så'. Ja ba: 'De e såklart'. Han ba: 'Jaaa'".
– Men ba är inte lika betonat längre som det var i början, säger Ulla Britt Kotsinas. Nu tycks det smälta in bättre i rytm och melodi.
- Språktidningen 1/2007, sid 16

Lindström har, fattas bara, nämnt fenomenet i Världens dåligaste språk men den utförligaste socioetymologisk utredning jag sett är citatet ovan. Däremot ungefär hur många bedrövade inlägg som helst om språkets utarmning, våra ätteläggars predestinerade förfall och talorganens tillbakabildning till allt rudimentärare formare av allt gutturalare ljud etc. Men det är ju en helt annan sak. Liksom huruvida exempelvis Nobeltalen om säg 200 år kommer att kryddas med ett och annat "jaba", en intressant möjlighet men naturligtvis ingen självklarhet.

2007-12-03

100


100 dagar kvar till första försäljningsdag. (Detta är inte avsett som reklam - då hade den vart mer än lovligt vissen - utan mer en sorts privat gnäll över att tiden kan gå så häpnadsväckande långsamt.)

2007-12-02

Kött ruttnar i magen

Påståendet är tämligen vanligt; och om det inte är magen köttet ligger och blir ofräscht i så är det väl tarmarna.

Grundtesen är, såvitt jag kunnat finna, att kött naturligtvis inte är skadligt för köttätare, men att människor egentligen inte skulle höra till den gruppen. Med våra långa tarmar skulle vi vara typiska växtätare. Något medicinskt stöd för påståendet har dock ej gått att uppbringa, vilket främst beror på att det inte är sant.

Människan är inte alls en växtätare, utan en allätare. Att kött skulle ruttna i magen stämmer inte. I den sura miljö som finns i magsäcken finns inte en möjlighet att kött skulle kunna ruttna. Det bryts i stället ner till näringsämnen.

Med vänlig hälsning
Anders Larsson
Upplysningen, Livsmedelsverket

Inte heller kan någon beskriva hur växtmaterialet ligger och ruttnar i matsmältningssystemet, vilket det rimligtvis borde göra eftersom det är mer hårdsmält än kött.

[ Tipstack till Johan A på VoF ]

2007-12-01

"Förr i tiden"

Vad innebär detta? När inträffade "förr"?

Om jag skall redogöra för mitt personliga "förr" så är det den period då jag började upptäcka omvärlden. Eftersom jag är 71:a motsvarar detta ungefär förra delen av 80-talet.

Å andra sidan är jag även historiskt intresserad, och kan lika gärna diskutera läget (i världen eller delar därav) under andra världskriget, reformationen, vikingatiden, antiken... Alltså även perioder som jag inte har någon egen erfarenhet av. (Även om det naturligtvis alltid är intressant att diskutera sånt som jag bara läst om med folk som själva upplevt det, men det gäller ju inte bara historiska frågor.)

Den knepiga situationen uppkommer främst när äldre personer pratar om hur det var "förr". Det är som regel deras egna minnen som avses, men mer än en gång har jag fått en känsla av att det skall generaliseras; så här är det nu, så här var det "förr", vare sig man förlägger gränsen till 70-talet, 50-talet eller 30-talet. Folk med historiskt perspektiv använder sällan eller aldrig detta ord; de kan prata om vad som gällde hos svensk adel under 1600-talet, eller i Bysans på 1000-talet eller i sydsverige under jägarstenåldern eller i USA på 1950-talet osv. Vadå "förr"? Det är ju alltihop?

Poängen är givetvis att världen är föränderlig, och alltid har varit det. Den outtalade uppfattningen, att saker och ting i princip varit oföränderliga från Hedenhös och fram till för X år sedan verkar dock sitta som berget mest överallt, vare sig man diskuterar språk, samhällets maktfördelning, matvanor, resvanor, rasbiologi, krigföring, pedagogik... På sätt och vis är detta historielösheten i dess största och mest renodlade form: att det först är på sistone som det börjat hända något.

Ironiskt nog är det just historielösheten som brukar kritiseras när man pratar om hur det var "förr"; att dagens ungdomar inte har en aning, den stilen. Vilket visserligen är fallet nog så ofta.

2007-11-30

Mässfall

Dagens inlägg utgår av div. anledningar.

Det enda jag tänker nämna är att jag fått nys om den allra första recensionen av boken (där det alltså varit så bråttom att recensenten läst sättningskorrekturet snarare än någon fysisk bok, som inte dyker upp än på ett par månader). Recensionen lär ha varit av det positiva slaget. :-)

2007-11-29

Skiva

Idag torsdag ordnar förlaget en fest. Därför är jag i Stockholm istället för någon annanstans.

Därför tänkte jag inte skriva något i detta inlägg, men så räckte det att jag skrev rubriken så kom jag ihåg en gammal kass rolig historia, den om biskopen på muntert kalas som sade "en sån här skiva till så får jag byta stift".

Den begriper de sig inte på, dagens ungdomar. Bah!

(Även om inte heller undertecknad var med på den tid då stift var förbrukningsvara, eller ens då de tåliga med safir eller rentav diamant dök upp.)

Facit

2007-11-28

Arn

Detta börjar likna Flat Earth Society, men jodå: Det finns, enligt trovärdig uppgift, folk som på fullt allvar tror att Arn är en historisk person. Till dessa hör dock, lyckligtvis, inte författaren själv, följande citat till trots:

Den som byggde kyrkan i Forshem, den från det Heliga Landet hemkomne tempelriddaren, var den som skapade de mirakulösa segrarna vid Lena och Gestilren. Därför talar vi svenska idag och inte danska. Där föddes Sverige. Arn Magnusson fanns alltså. Han är vår landsfader.

/ Jan Guillou om spåren efter Arn Magnusson, citerad ur en turistbroschyr utgiven av Västergötlands länsmuseum (länk).

I TV-serien, som är gjord med normala journalistiska pretentioner, sade jag naturligtvis aldrig sådant som att "Arn Magnusson fanns alltså, han är vår landsfader." Citatet från turistbroschyren, som Hemtun väljer att avsiktligt misstolka, beskriver en fundering om en sådan möjlighet inför riddargestalten i en av relieferna på Forshems kyrka.

/ Jan Guillou besvarar kritiken i nättidningen Svensk Historia (länk)

- Det sägs att en del turister blir arga när de får veta att Arn Magnusson aldrig funnits utan är uppdiktad av Jan Guillou?
- Ja, så är det. Någon som studerat ett släktträd över Folkungaätten kontaktade mig och undrade varför de inte hittade Arns gren. Guider säger också att folk har avbokat resor, men jag tror att det har uppstått många skrönor om detta.

/"Arn-samordnare" Anja Praesto intervjuas i Dagens Samhälle 39/2007

2007-11-27

Respons

Många som bloggar tycker att de får märkvärdigt lite kommentarer. Det gör inte jag. Efter att ha drivit en välbesökt sida ett antal år har jag lärt mig att åtminstone mina skriverier genererar en respons på i genomsnitt en tiondels promille - 1 svar på 10 000 sidvisningar. Vilket för faktoider.nu innebär 1-2 svar i veckan. (Siffran verkar dock vara avsevärt högre för bloggen.)

Men om responsen är mycket mindre än jag trodde, så är den i gengäld av mycket högre kvalité.

Även om inte alla tankar väger exakt lika tungt så är det rena blajet synnerligen sällsynt, kanske någon procent av allt som kommer in. Med tanke på hur nätet i stort ter sig så kan jag inte vara annat än nöjd med er, kära läsare. :-)

2007-11-26

Istiden

Att ordet ofta används i singularis kan ge intrycket att det är frågan om en enda nedisning. Men de som geologer lyckats kartlägga är många, den äldsta för 1 miljard år sedan, fram till den senaste som tog slut för ca 20 000 år sedan.

2007-11-25

Världens svåraste språk

Skulle svenska vara världens svåraste språk? Påståendet förekommer - faktiskt. Även om finska, kinesiska, japanska, arabiska, och en del andra förresten.

Jag har lite svårt att ta denna faktoid på allvar, av åtminstone tre skäl.
  • För det första är svårigheter relativa; det är lättare för en norsk att lära sig svenska än finska. Det är nog lättare för en arab att lära sig hebreiska (åtminstone rent språkligt) än svenska. Och så vidare.
  • För det andra tenderar språk att ha enklare resp. svårare bitar; för svenskans del kan nämnas enkel verbbildning men ovanligt många vokaler.
  • För det tredje så finns det gott om språk som bitvis gör det bra mycket svårare för sig än den oinsatte kan föreställa sig; som den polysyntetiska grönländskan (läs mer här) eller det kaukasiska språket tabassariska med 48 kasus, eller khoisan-språken med sina gruvliga klick-ljud; bara att uttala namnen på språken !Xóõ eller ‡Hõã stöter på patrull. För att ta några exempel.
Så den som på allvar menar att ett givet språk är världens svåraste får gärna höra av sig och precisera vad som menas.

2007-11-24

Adamskis UFO

Känns denna igen?

Bilden togs av en George Adamski, uppgivet datum är den 13 december 1952.

Den föreställer, återigen enligt upphovsmannen, ett rymdskepp från planeten Venus. Piloten Orthon tog med Adamski på en tur till hemplaneten, han fick även åka med till bl.a. månen, där han såg skogar, floder och städer...

Bortsett från allt annat så verkar föremålet varken vara Unidentified eller Flying. Det föreställer en gaslampa av s.k. dreilicht-modell ("tre ljus"), tillverkad av den tyska firman Auerlicht under 20-talet. Detta enligt filmaren Harry Hasso som den UFO-intresserade journalisten Eugen Semitjov pratade med. Hasso kände igen lampan från en reklamfilm han hade gjort för Auerlicht.

Jag har inte lyckats hitta någon annan bild på lampan ifråga, bara ett antal vars utformning starkt påminner om den. Den detalj som jag främst gått bet på är de tre klotformade prylarna som jag gissar är s.k. Gasglühkörper, dvs. själva lamporna. Men vad sägs om detta UFO:


Förlagan är varken från Venus eller månen utan stadsdelen Mahlsdorf i Berlin (foto M. Jurziczek):


Det vore mycket intressant att få se en äkta dreilicht på en ordentlig bild. Den torde heller inte vara helt värdelös på kuriosa-marknaden. Ifall någon råkar ha en någonstans.

Några källor:
Nyhetsbrevet Innerspåret 2/1999 med artikel om gaslampan (tipstack till LaunS på ST)
Berliner Gaslaternen-Website: Hängeleuchte A11 (vad vore nätet utan alla dessa entusiaster!)

Relaterat:
Faktoider.nu: UFO

2007-11-23

"Jag äro ..."

En googling på formuleringen "jag äro" ger i skrivande stund drygt tusen träffar. Det har aldrig varit korrekt svenska.

jag (du, han, hon...) är
vi (ni, de...) äro

Fram till mitten av 1900-talet ungefär hade svenska verb särskilda pluralformer: är-äro, gick-gingo, blev-blevo osv. De dröjde kvar längre inom vissa "högtidligare" områden som lagtexter. En tidig förespråkare för att inte använda dem var förresten Selma Lagerlöf, Nils Holgerssons gäss voro ej utan var.

Intressant, lärorik och bitvis riktigt rolig läsning:
susning.nu: Gammalstafning för invandrare

2007-11-22

Jiddisch som rotvälska

Läser i Språktidningen 2-2007, Nils Johan Tjärnlund skriver på sid 49:

Jiddisch talades av cirka elva miljoner världen över 1939, men det är en vanlig missuppfattning att det skulle ha varit en slarvig rotvälska som bara talades i vardagslag.

Begreppet "vanlig" är ju, i likhet med de flesta andra, relativt. Jag vet inte vilka kretsar Tjärnlund avser, men sett till hela befolkningen så är nog det överlägset vanligaste att man inte har någon särskild uppfattning om jiddisch över huvud taget, om man ens vet vad det är. Men var finns missuppfattningen representerad? På nätet har jag inte hittat den.

Vad själva påståendet beträffar är jiddisch naturligtvis inte "slarvigare" än något annat språk. Det är dock lite olyckligt att prata om "rotvälska", eftersom vad som idag är ett allmänt språkligt pejorativ ursprungligen betecknade ett antal s.k. sociolekter i germanska områden, som hämtade åtskilligt ur just jiddisch.

Wikipedia (ty.): Rotwelsch

Jag nämner detta som exempel på en faktoid där det tveksamma inte består i dess dokumenterat undermåliga sanningshalt, utan dess spridning. För att det ska bli en faktoid krävs ju att folk tror på den, i allmänhet eller i en viss grupp. Det händer ibland att folk blir förvånade när jag finner en tänkbar faktoid ointressant av denna anledning, oavsett hur osant påståendet i sig är.

Tills jiddisch-exemplet inte kunnat beläggas i någon särskild omfattning någonstans, så hamnar det på obekräftade hyllan, dvs. här på bloggen.

En ironisk historisk begreppsförvirring som inte tas upp i artikeln: Språkets ursprungliga beteckning för sig självt var taytsch, som är samma ord som "tyska". Namnet "jiddisch" är samma ord som "judisk". Judarna själva sade alltså att de pratade tyska, medan tyskarna sade att de talade judiska.

2007-11-21

Stalin och yoghurt

Minns ni yoghurt-reklamen med ryska gubbar och gummor på 100, 110, 120 år och uppåt?

Att folk i Georgien skulle uppnå extremt hög ålder är en myt som ursprungligen, som det verkar, myntades av georgiern Stalin. Den kom inte bara att överleva honom, utan även hitta till någon reklambyrå för ett Arla-jobb där man sökte ett ryskt stuk. Kommunistvibbar var säkert det sista man ville ha, men så blev det alltså på sätt och vis ändå. Att georgier blir nämnvärt äldre än andra torde återstå att bevisa, liksom att ett sådant ev. faktum har något med yoghurt att göra. Detta påstods heller aldrig rent ut i reklamen, för det går tydligen inte för sig att ljuga hur som helst ens i den branschen.

Som illustration till hur myter & missuppfattningar kan ta sig fram här i världen är det ett enastående exempel.

2007-11-20

Coca Cola-flaskan

Hört en gång: När Coca Cola skulle ta fram en lämplig flaska för sin dryck, så slog formgivaren upp koka-busken i ett uppslagsverk, och utgick ifrån frukten på bilden. Emellertid hade bilden inget med coca att göra, utan med cacao!



Sant eller falskt? Ingen aning. Flaskan liknar onekligen kakao-frukten, som dock (såvitt jag vet) inte har det minsta med själva produkten att göra. Koka-busken (till höger) verkar tämligen svår att bli inspirerad av i sammanhanget, den har bär men dessa är helt oansenliga.

2007-11-19

Läsarbrev: Ninja

Robin skrev angående faktoiden Ninja (vari det mesta avfärdas utom just specialstyrkornas existens):

Tränat ninjutsu (eller "Bujinkan Budo Taijutsu" som det är omdöpt nu. döptes om för att folk just misstolkade vad ninjas egentligen innebar under 80-talets ninja-boom) och vad jag fick förklarat av mej så innebär ninjutsu att kunna tekniker som vanliga människor inte kunde på den tiden.

Till exempel simma, ingen i japan kunde sånt. Eller att använda gift och blåsrör, ingen som begripit det heller. Så om två samurajvakter stod och vaktade ett slott en mörk natt, och en mörk snubbe hoppade fram från ett träd, blåste i en pipa från 20 meters håll och den ena samurajen föll ihop död, och ninjan sen hoppar ner i vattnet, så tänker den andra samurajen inte "lönnmördare". Han tänkte "demon".

Man kan ju tänka sig, att det gått till på det sättet. Men finns det belägg för att det faktiskt gått till på det sättet? Skrivbordskonstruktioner har vi inget behov av, oavsett hur fiffiga de verkar.

Och angående ninja-to, det som tydligen var ninjans svärd. Det har aldrig funnits ett särskilt sådant vapen, ninjan kanske hade nån wakisashi-liknande lågkvalitetskniv som han fått smidd av nån gubbe, men dom föredrog att ta en äkta katana på grund av kvaliteten. I många fall så slipades dom ner några tum, för att kunna få plats med gifter och liknande i det lilla utrymmet som blev kvar i svärdsskidan. Och för att svärdet nu var kortare, såg det också rakare ut, så därifrån kommer det troligast.

Återigen, det vore verkligen mycket intressant att få ta del av en verklig, historisk ninjas resonemang. Till skillnad från 1900-tals-spekulationer, som snarare verkar hämtade ur något rollspel eller manga-film.

Och ifall ni undrar, så finns det bara EN äkta "ninja" kvar i världen. Hatsumi Masaaki. Det finns nämligen 9 olika skolor som ninjutsu inriktar sej på, och det är bara sju av dom som lärs ut till omvärlden. Dom sista två har bara den högsta sensein nedskrivna på papper, inlåsta någonstans. Dessa papper ärver sedan den som tar hans plats som ledare när han blir för gammal för att hålla på.


Kan nämna en typisk uppgift om Dr Hatsumi (japaner har som regel efternamnen först) från en annan sida:

Dr. Hatsumi is the inheritor of nine Ninjutsu traditions from the late O'Sensei Toshitsugu Takamatsu (the last true living Ninja) in the early 1970's just before Soke Takamatsu's passing in 1972. It is said that Dr. Hatsumi was the only one receiving indepth training with the great Takamatsu during the last 15 years of his life.

Ninjutsu.com: Soke Hatsumi

Det är just den här sortens Kalle Anka-uppgifter som är så svåra att svälja. Skall man kasta all källkritik överbord bara för att vi byter kultur?

Detta är sånt som jag fått reda på av år (!) av forskande på nätet (var förälskad i allt som hade med ninjas att göra ett tag), samt högt rankade personer inom ninjutsu. Min tränare har 5e dan och har besökt Hatsumi ett flertal gånger, och den högsta grad en svensk har är 10 eller 12 har jag för mej. Men det är upp till er ifall ni vill tro på det här, jag tycker i varje fall att det mesta är rätt logiskt. Det med svärden har jag läst om på många ställen på internet, resten har jag fått förklarat av min tränare.

2007-11-18

Vatten

1: Även om det inte känns så, så kan varmare luft innehålla mer fukt än kallare. Det är ju när den varma fuktiga luften når de kalla fönstren och kyls som imma fälls ut, eftersom den kallare luften inte kan innehålla lika mycket vattenånga. Denna lättbegripliga missuppfattning, att kall luft är fuktigare än varm, lär kunna få en del ägare till krypgrunder att ta felaktiga beslut i den svåra konsten att hålla en sådan torr och fin.

2: Vattenånga, vatten i faktisk gasform, är osynlig. Ångmolnen vi ser är små, små droppar av flytande vatten som bildats när vattenånga kondenserat.

3: Snö är som regel inte fruset regn, utan frusen vattenånga.

4: Snökristaller kan ha den klassiska hexagonala stjärnformen, men behöver inte ha det. Olika förutsättningar - temperatur, höjd, m.fl. - ger olika utseenden. De flesta snöfall brukar innehålla några vackra snökristaller, även om de inte är de vanligaste. Ibland hittar man inga alls.

2007-11-17

Grevens tid

När inträffade "grevens tid"? 1637-41 samt 1648-54.

Greven ifråga är Per Brahe d.y, och hans tid inträffade när han var generalguvernör i Finland.

Uttryckets betydelse har varierat, på finska avser kreivin aikaan än idag en god och lycklig tid, snarare än "i sista stund" som det rätt länge betytt på svenska. På danska har det åtminstone haft motsatt betydelse, och syftar då på den s.k. grevefejden på 1500-talet.

2007-11-16

Hårdröcksbänd

Nyfiken på hur namn som exempelvis Mötley Crüe skall uttalas - som det står, eller "Motley Crue" = motley crew = ungefär "blandat gäng", "spräcklig", "färggrann". (Inte ens säker på hur det skall tolkas...)

Det första bandet som lade till omotiverade (åtminstone för den amerikanska publiken) prickar lär ha varit det tyska band Amon Düül II. Detta var 1969, då kraven på samband mellan orsak och verkan inte var lika höga som idag, men i åtminstone USA gillade man den tyska eller åtminstone germanska associationen, som gav lite rebelliska och asociala, om än inte uttalat nazistiska, vibbar (jämför bruket att använda järnkors i populärkultur); "bad-assed and scary in a quasi-heavy metal manner" som satiriska The Onion skriver.

Jag har hört talas om ett band i genren vid namn Trojan, vars ev. svenska lansering inte skulle ha underlättats av de prickar man nödvändigtvis ville ha med, men jag vet inte om det är en skröna. Uppdaterat: Tröjan fanns!

Wikipedia (eng.): Heavy metal umlaut (det skulle inte falla någon bad-ass in att kalla prickarna för diaresis)
Wikipedia (ty.): Amon Düül II
The Onion: Ünited Stätes Toughens Image With Umlauts

2007-11-15

Lunokhod & Sojourner

Idag är det 37 år sedan den första månbilen landade. Om ni sett Mars-kollegan Sojourner, gulligast i rymden, så vet ni rätt bra hur Lunokhod såg ut. Eller ser - den står ju fortfarande kvar där uppe.

Hög visste-du-att-poäng för följande: Sojourner är inte en form av ordet journey, som åtminstone jag länge trodde, utan efter Sojourner Truth (ca 1797-1883), som arbetade mot slaveri och kvinnoförtryck. (Namnet hittade hon förresten själv på, och att födelseåret är ungefärligt har att göra med att hon föddes i slaveri.)

Wikipedia (eng.): Lunokhod 1; Mars Pathfinder (som Sojourner ingick i); Sojourner Truth

2007-11-14

Kollegor: Bullshit

Penn & Teller har en bakgrund som illusionister. Detta yrke delar de med en känd skeptiker som James Randi, som började sin karriär som sådan med att avslöja folk som använder illusionisternas knep, men inte för att underhålla utan för att luras. Penn & Teller är också som bäst när de tacklar ren humbug á la Uri Geller. Det är också då som deras (jag använder plural, för även om det bara är den ene man hör förutsätter jag att båda har del i programmens tillkomst) drastiska språk kommer bäst till sin rätt; när man med fog kan kalla något för bullshit, eller kanske rentav använda fuck i var och varannan mening.

Andra gånger känns det, lindrigt sagt, inte alls lika påkallat. När de diskuterar gun control eller Wal-Marts personalpolitik är det snarare politiska ställningstaganden, och sådana avfärdanden känns inte på långt när lika självklara som när de riktar in sig på ESP, närkontakter av tredje graden och slagrutor.

Eller för att ta programmet om fetma-epidemin: bortsett från att ordet "epidemi" används fel (det är ju inget som smittar) så är ju de medicinska problemen med övervikt ingen myt; inte vidskepelse eller pseudovetenskap, utan vetenskap. När deras egna "experter" utgörs av en jurist, en statsvetare och en kinesiolog (åtminstone sistnämnda är ren pseudovetenskap), och dessa får stå oemotsagda av faktisk medicinsk expertis, så är Penn & Tellers trovärdighet det enda som skadas. Just det programmet utgjordes till stor del av en besynnerlig "tjockis-olympiad", där det faktum, att en överviktig person mycket väl kan springa fortare än en normalviktig, tillskrevs mycket stor betydelse. Vad kan man kalla sådant? "Bullshit!"

Men när de är bra, så är de också mycket bra.

2007-11-13

Chaplin och Hitler

Det här visste ni nog inte:
  • Charlie Chaplin föddes den 16 april 1889.
  • Adolf Hitler föddes den 20 april 1889.
Så utöver ev. porträttlikhet så var de alltså helt jämngamla, så när som på fyra dagar. Däremot åldrades Hitler fortare, särskilt mot slutet; därtill bidrog hårt arbete, ständiga motgångar, och säkert även doktor Morells mystiska preparat.

"Eventuell" porträttlikhet -- för när det gäller just Hitler så verkar den där mustaschen räcka långt:

Kusligt porträttlik är man om man spelar Hitler. Kritiker och journalister skriver i alla fall ofta så om skådespelare som föreställer Hitler på film eller teater. Det verkar egentligen inte spela någon roll hur man ser ut, det har ingen betydelse om man som Lasse Beischer i Teater Hallands uppsättning av Hitlers bordssamtal bara använde en lösmustasch, eller som jag i pjäsen om Albert Speer på Göteborgs stadsteater var ordentligt förändrad. Vi beskrevs bägge av recensenter som kusligt porträttlika.
- Henric Holmberg i Göteborgs-Posten, 1 februari 2005


Å andra sidan räcker det som synes att plocka bort just den detaljen för att en av historiens mest välkända nunor plötsligt skall bli så anonym som tänkas kan.

2007-11-12

Sekt

Först av allt: Den avgjort bästa sorten är den bubbliga tyska.

Ordet har idag en negativ klang, något som kan kontras med att t.ex. kristendomen kan ses som en judisk sekt, dvs. en förgrening från en äldre religion.

Men då är man kanske offer för en gammal folketymologi. Enligt denna skulle "sekt" komma från latinets secta efter secare = skära; i likhet med ord som i sektor, sektion, och även insekt (efter deras tredelade kroppar).

Det luriga är att ordet "sekt" verkligen kommer från ett latinskt ord secta, men ett som betyder "följeslagare, tänkesätt, skola" eftersom det är en form av ordet sequi; det är därmed nära släkt med ord som sekvens eller engelska sequel eller för den delen sequencer. En sekt behöver alltså inte alls vara en utbrytargrupp; strängt taget räcker det, åtminstone enligt SAOB, att den "i fråga om ideer l. åskådning avviker från sin omgivning l. från en förhärskande meningsriktning l. troslära l. dyl." Å andra sidan nämner man även utbrytar-betydelsen, vilket skulle kunna vara frågan om en folketymologi som arbetats in i språket.

Sist av allt: Söt sekt är på sätt och vis en motsägelse, eftersom det ordet inte kommer från vare sig secare eller sequi utan är samma ord som secco = torr. (Jfr sherrymärket Dry Sack, som ibland förknippas med en folketymologisk säck.)

2007-11-11

Norman Mailer död

Norman Mailer, han som myntade ordet faktoid, är död.

Etymologi: "faktoid"
Wikipedia (eng.): Norman Mailer

2007-11-10

En s.k. faktoid

När jag letade efter närmare uppgifter om viktorianska möbelkjolar - de som man då och där sägs ha satt på möblernas ben, för att slippa konfronteras med, just det, ben - så fick jag ett tips om att Peter Englund hade nämnt detta som ett faktum. Efter att ha konstaterat att det stämde så skrev jag en rad till Peter, för att höra var han hittat en bekräftelse på vad som vid lite närmare studium verkar vara en tämligen motsägelsefull företeelse:

...Det finns ju hur många bilder som helst från perioden där stolar och bord står spritt nakna; man hade statyer av nakna fruntimmer lite varstans, och hästar utan byxor, och så vidare.
På nätet hittar jag tallösa sidor som nämner påståendet, några som avfärdar det och ingen som belägger det...

Svaret dröjde inte, Peter medgav att det inte kom från en beskrivning i första hand, och så slutklämmen:

Det kan vara en s.k. faktoid, alltså något som går för sanning, men som egentligen bara är en allmänt spridd myt eller missförstånd.

Vilket jag bara kunde hålla med om.

2007-11-09

Den decimala datorn

Alla vet att datorer arbetar med ettor och nollor. Eller rättare, med två lägen som dels kan representeras på en rad olika sätt (hål/icke-hål i hålkort, gropar/icke-gropar på CD- och DVD-skivor, ström/icke-ström i kretsar osv), dels kan tolkas på en rad olika sätt. (En egendomlig missuppfattning, som kanske flyter runt på sina håll än idag, är att datorer på grund av detta är oförmögna att hantera mellanliggande värden; gråskalor mellan svart och vitt, t.ex. Att sådant inte har ett skvatt med tekniken att göra bevisas enklast med det faktum, att datorer sedan länge arbetar med grafik med såväl gråskalor som färger i miljoner.)

Men hur många vet att den första datorn (eller en av de första, definitionerna är lite luddiga) ENIAC arbetade med siffrorna 0-9?

Datorer skiljer sedan mycket länge inte på data (text, siffror...) och program - ett program är data som händelsevis kan tolkas som körbara instruktioner (eller, i förekommande fall, bra nära...). ENIAC fungerade fundamentalt annorlunda ; utan att gå in på onödigt mycket teknikaliteter så var det i princip "bara" en elektronisk ekvationslösare. Man angav ekvationens konstanter genom att ställa in rattar i en s.k. funktionstabell, och variablerna matades in med hålkort. Därefter löstes ekvationerna numeriskt. Program lagrades inte elektroniskt, utan var en del av hårdvaran; omprogrammering krävde att sladdar flyttades.

"Arbetsminnet" var förenklat en gigantisk räknesnurra, en elektronisk kulram om man så vill, där tal lagrades och bearbetades decimalt. Istället för kugghjul med tio kuggar hade man, i princip, en elektronisk motsvarighet till sådana kugghjul; och varje "kugghjul" kunde lagra ett decimalt tal, 0-9. Eftersom även själva räknandet utfördes i dessa "minnen" går det inte att jämföra dem med arbetsminnena i vanliga datorer.

Ända sedan 40-talet används den s.k. Von Neumann-arkitekturen allmänt, som bl.a. går ut på att data och program lagras i ett centralt arbetsminne. På så vis är det större skillnad mellan en UNIVAC från 1951 och ENIAC än mellan en UNIVAC och den dator som just du sitter vid just nu.

2007-11-08

Sideburns

Utrikiska folketymologier o.dyl. är inte enklare att genomskåda än svenska. Som ordet för polisonger, sideburns - hur skall detta egentligen tolkas? Side- är enkelt, det är ju där de sitter, men -burns?


Men ordet är ingen beskrivning utan en lätt förvrängning av en känd bärare av ett par ståtliga polisonger: generalen m.m. Ambrose Burnside (1824-1881).

2007-11-07

Hökmark och Tjörnbron

I januari 1980 blev Tjörnbron påkörd av en snedseglare och rasade ihop. Besättningen tänkte tydligen aldrig tanken, att de medelst livbåt skulle kunna ta sig iland för att förhindra folk från att köra ihjäl sig, utan sköt istället nödraketer och begapade strålkastarnas ljuskäglor.

Till slut kom en bil där föraren kände att något var fel, klev av och gick fram till den klyfta som bron hade öppnat, såg att bron hade brustit, gick tillbaka till bilen och körde vidare rakt ut i förgängligheten.

Psykologer förklarade det med att han inte kunde eller han ta till sig en omstörtande förändring på en väg till arbetet som han hade kört fram och tillbaka varje dag under flera år. Det var för stort.

Gunnar Hökmark: Tjörnbron och Tsunamin (3 december 2005)

Denna episod har jag aldrig läst om förut, vilket nog har att göra med att den inte inträffat. Vad som hände var att en bil stannade till en bit ifrån kanten - det var en dimmig januarinatt, och vägens kurvor gjorde att man inte såg det stora gapet förrän det var alldeles försent - för att sedan köra vidare och ut. Att denna förare gick ut och fram till stupet är en saga, förmodligen en sammanblandning med lastbilschauffören Jan Rosenberg, som stannade en tio meter framför brokanten och kunde konstatera vad som hänt. Det föll honom inte in att fortsätta köra.

Detta är sannerligen inte någon spridd faktoid, Hökmarks blogg är det enda belägg jag hittat. (Det vore dock synnerligen intressant att höra med de psykologer som hänvisas till.) Men med viss erfarenhet i ämnet så är jag säker på att det är bättre att stämma i bäcken än i ån; man vet aldrig när sägnen kan börja att vandra på allvar, och när folk väl tagit till sig den osanna versionen så kan det vara hopplöst att få dem att inse detta, och att en något annorlunda - och, om man så vill, tråkigare och mindre lärorik - version är den korrekta.

Nu är detta ingen politisk blogg, men Hökmarks slutkläm är alldeles för tacksam för att inte utnyttja; här ett smakprov:

...Ingen krisorganisation i världen kan kompensera för ledare som inte märker när de har att göra med en kris och som inte anser att den är deras sak att avbryta ledighet, semester eller myspys för att ta sitt ansvar.

Bloggen skrevs alltså 2005.


2007-11-06

Tabasco

Den starka sås som blivit ett begrepp har fått sitt namn efter pepparsorten (en variant av Capsicum frutescens, chilipeppar) som fått sitt namn efter provinsen Tabasco i södra Mexiko, som i sin tur fått namn efter en flod. (Har ingen kläm på hur floden fick sitt namn.)

Efter det mexikanska kriget på 1840-talet kom åtminstone en soldat, överste White, hem till Louisiana med tabasco-peppar. Det verkar också ha varit han som först kom på att konservera pepparen genom att först koka den och sedan blanda med vinäger. Så småningom förfinade Edmund McIlhenny Jr. receptet, och buteljerade dekokten på de små flaskor som är praktiskt taget oförändrade in i våra dagar.

Nedanstående uppgift är just av det ironiska slag som stortrivs i mytform, så jag föredrar att återge citatet som jag läste det. Många liknande exempel finns; som att Goethe var mycket stolt över sitt arbete med färgteori, H. P. Lovecraft skrev enorma mängder poesi, eller att Alfred Nobel allvarligt övervägde att testamentera sin förmögenhet till arbetet med att få folk att kremera sig istället för att begravas hela.

Historian Shane Bernard says that at the end of his long life, Edmund McIlhenny wrote out a sketch of what he would be remembered for -- his many accomplishments. He devoted not a single word to TABASCO.

National Public Radior: Tabasco's Hot History

Not: Vad gäller namnet "tabasco" så ägs och försvaras det av firma McIlhenny, trots att det är såväl en flod som en delstat och en pepparsort därtill.

2007-11-05

Flytta fram

DN:s språkvetare Catharina Grünbaum läser jag ofta och gärna. Här är en fin analys av uttrycket "flytta fram".

Flytta fram - åt vilket håll? SvD 2 oktober 2007

Vad innebär det om ett möte flyttas fram? - Så vitt jag vet (...) har jag bara stött på det i betydelsen "senarelägga", men tydligen finns det en del som använder det i betydelsen "tidigarelägga". Kanske någon som läser denna blogg..?

2007-11-04

Fixeringsbild

...En fixeringsbild, där betraktaren endast lyckas fixera en bild åt gången...
/ Saxat från nätet

Ordet har inget med "fixera" att göra. Det kommer från tyska vexieren: narra, lura, skoja... Ofta använt om småspel och tankenötter, eller vad det nu kallas på svenska.


Wikipedia (ty.): Vexier

2007-11-03

Lenins vagn

I första världskrigets slutskede for Lenin från Schweiz till Ryssland där han satte igång revolutionen. Transporten skedde i en förseglad, eller plomberad, järnvägsvagn.

Men -- "förseglingen" var bara ett kritstreck draget på golvet som ingen fick passera. Det var heller inget som Lenin tvingades till, utan tvärtom ett krav från dennes sida.

Detta har jag läst hos Jolo; den förseglade järnvägsvagnen mindes jag svagt från någonstans, men hade ingen särskild aning om vilken vikt den tillskrivits historiskt. Hur spridd är bilden av en hopsvetsad vagn? Är den värd att tas itu med? Vilken version är korrekt?

Lenin själv har jämförts med en bacill. Förklaring i korthet: Revolutionen innebar att tsar-väldet föll, varefter Rysslands nya ledare slöt fred med Tyskland. Därefter kunde Tyskland rikta alla sina krafter mot västfronten. Hade man verkligen gjort så, så hade man kanske kunnat vinna kriget - kanske. Så blev nu inte fallet. Men det är en annan historia.

2007-11-02

Sarkofag

Ännu lite kunskap som är värd att få en vidare spridning. :-)

Ordet sarkofag kommer från grekiskans σαρκοφάγος sarkofagos, "kött-ätande". Antikens sarkofager gjordes i kalksten som ansågs påskynda kroppens upplösande.

Lite bonus-etymologier: Ordet fagos för "ätare" finns inte i så många sammansättningar, men en är de lotofager, "lotus-ätare", som Odysseus stötte på - deras lotusblommor hade, till skillnad från alla man känner till i sinnevärlden, narkotiska egenskaper. Ordet sarx för "kött", sarkos i genitiv ("köttets"), återfinns, oväntat nog, i ordet sarkasm; det kommer från sarkasmos som ordagrant betyder "slita sönder kött". Huva.

2007-11-01

Slipsar

Praktiskt taget alla slipsar har en sak gemensamt: Tyget ligger i 45 graders vinkel.

En gång i tiden skars slipsar ut i trådriktningen. Jag behärskar inte textil-teorin, men tydligen innebär detta att knutarna lämnar efter sig veck som till slut nöter hål på tyget. Tekniken att skära på snedden löser detta problem. Den uppfanns 1924 av en Jesse Langsdorf.

2007-10-31

Självklarheter (?)

Ett problem med att avslöja spridda osanningar är att man är så olika kunniga om olika saker. Det som är nytt och häpnadsväckande för den ene, är självklart för den andre -- och tvärtom. Här följer ett antal sådana påståenden.
  • Bibelns språk: Gamla testamentet skrevs i huvudsak på hebreiska, men Nya testamentet på grekiska. (Detta faktum förvånade åtminstone deltagarna i På spåret när det nämndes där.)
  • Det som kallas ryska bokstäver heter egentligen kyrilliska. Används även för andra slaviska språk.
  • Alla vet väl vad ordet gay betydde innan det betydde vad det mestadels betyder idag? Glad, munter.
  • Fossiler är inte ben utan sten.
  • Man får inte mask i magen av snö.

2007-10-30

Skinheads

Det har påpekats att den rörelse, som idag (i vilken mån den alls finns?) är synonym med högerextremism och rasism, har sina rötter i mods-rörelsen, där de lyssnade på ska-musik från Jamaica m.m. En del var svarta. Rasistiska rörelser rekryterade bland skinheads mot slutet av 70-talet, och när kopplingen väl gjorts i media var det kört för övriga skinheads. Detta skildras utomordentligt väl i filmen This is England.

Relaterat: Att Klaus Maertens, dvs. "Dr Marten" himself, skulle ha varit jude. Det är en ironisk, och därmed lätt ihågkommen, uppgift (flera liknande förekommer om Hitler), som dock är osann.

2007-10-29

Kalender-krångel

En dag som denna, innan vardagens sociala krafter ännu fått alla att inse vad klockan är slagen (och sannolikt mer än en fel-vridare anländer två timmar för tidigt till jobbet), så kan det vara läge att påminna om den långt djupare förvirring som nog så ofta präglat historien, då olika länder haft olika kalendrar.

Jag skall inte gå in på den stundtals mycket röriga period halvseklet före Kristus då den julianska kalendern infördes och fick sätta sig, men två antydningar får räcka: dels att man p.g.a. en missuppfattning lade in skottår vart tredje istället för vart fjärde år, dels att omställnings-året 46 f.Kr., då mycken tidräkningssynd fick gottgöras, fick omfatta hela 445 dagar.

Även om den julianska kalendern var en god bit bättre än vad man tidigare använt, i synnerhet då man inte längre fick lägga in extradagar när det passade överheten, så fanns där ett litet fel som efter tillräckligt många sekler ansamlats till ett besvärande glapp mellan verklighet och kalender. Omsider (1582) antog påven Gregorius XIII en kalender som löste detta problem, och som vi nyttjar än idag. Fast det var inte utan vidare.

1699 bestämdes det (av vem eller vilka? - vet ej) att Sverige skulle gå över till den gregorianska kalendern (kallad "nya stilen", vi är ju för Guds skull protestanter), men gradvis: en dag per år under elva år. Detta visade sig lika angenämnt som att dra av ett plåster långsamt, och bara borttagningen 1700 tillämpades; 1711 beslutade Karl XII om en återgång till den gamla stilen, vilket 1712 innebar att februari förlängdes med två dagar. (Det har alltså funnits svenskar som varit födda den 30 februari.) Det var inte förrän 1753 som den slutgiltiga övergången ägde rum, som trots sin magnitud (vad är högertrafik mot att hoppa över elva dagar?) verkar ha gått märkvärdigt odramatiskt.

Förkortningarna GS och NS förekommer ofta i historiska sammanhang, och utläses alltså Gamla resp. Nya stilen, eller den julianska resp. gregorianska kalendern. Sysslar man med ämnet lär man sig snart att ta hänsyn till denna dateringsproblematik, men den är märkvärdigt okänd för de flesta. Exempelvis dog Gustav II Adolf vid Lützen den 6 november 1632 enligt svenska kalendrar, men den 16 november enligt kontinentens gregorianska. Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917, där man körde julianskt i det längsta, ägde enligt deras egna kalendrar rum i november. Med många fler exempel.

2007-10-28

Marinad

Öppen fråga: Är marinad enbart krydda, eller ger det någon mörande effekt?

Efter att ha letat, frågat och läst i omgångar så har jag fortfarande inte kommit till någon klarare ståndpunkt, än att det nog inte mörar. Det tyngsta namnet måtte vara Jan-Boris Möller, som dessutom bestämt hävdar att det är ren smaksättning, som inte tränger in i köttet utan precis lika gärna kan penslas på vid tillagningen.

2007-10-27

Elefanter och möss

Skulle elefanter vara rädda för möss? Varför då? Varför just möss?

Påståendets tacksamma dramaturgi har kommit till nytta i otaliga sagor, filmer, dataspel m.m., men frågan är om det är någon som tror på det? ...På allvar?

Det vanligaste är väl (förhoppningsvis?) att man accepterar det som den kliché det är, men ställd inför frågan inser att det inte har med verkligheten att göra.

Å andra sidan finns det ju ingen ände på alla konstigheter som folk tror på - i en värld där Feng Shui lärs ut på fullaste allvar är det inte självklart var gränsen för det rimliga går.

2007-10-26

Kollegor: Snopes

David & Barbara Mikkelson är gamla i gården - de har drivit Urban Legends Reference Pages på adressen snopes.com sedan åtminstone 1995, och ansamlat en ofantlig mängd avlivade myter. Av alla kollegor jag stött på tycker jag att detta strävsamma par ligger närmast min egen inriktning: de skriver om allt mellan himmel och jord, de är noggranna med källor (både när det gäller att leta reda på dem och att ange dem), och i de många fall då mytjägarna får slå halt i kunskapens utmarker så gör de det med välformulerade, kvalificerade teorier om hur det hela egentligen kan ligga till.

Något att anmärka? - Nja, det är nog delvis en kulturell skillnad, men när jag går igenom materialet så känner jag igen max en tredjedel, beroende på ämne; resten har jag sällan eller (oftast) aldrig hört talas om. (Å andra sidan finns det gott om myter som när som helst skulle kunna slå rot hos oss.) Vidare finns där rätt mycket påfallande lättviktigt gods, som t.ex. de många påståendena om skojiga bilder som smugits in i Disney-filmer. Den myt-dödar-mödan skulle man kunnat lägga på intressantare fall; tycker åtminstone jag. Å andra sidan är det ju bara att låta bli att läsa just dem. Och gränsen mellan det intressanta och ointressanta finns det ju heller inte två som drar på samma sätt.

2007-10-25

Damerna först

Fick en fråga om denna förklaring av det välbekanta (?) uttrycket.

Den gamla artighetsregeln om "damerna först", lär bottna i en mörk forntid, då det med hänsyn till lurande faror var lämpligt att skicka försökspersoner före sig. Då en riddare gjorde intåg i en främmande borg sändes "fruentimbret" först in genom portarna, under det att riddaren på respektfull avstånd väntade på utgången av detta företag. Det kunde ju hända att att det stod en fiende på lur någonstans och då riskerade man hellre det mindre värdefulla fruntimret såsom försökskanin. Detsamm gällde vid gästabud, då skulle damen först ta för sig av maten och avsmaka bägarna. Det kunde ju hända att maten var förgiftad! Först efter ett lyckat försök kunde riddaren ägna sig åt förtäringen.

Etikettdoktorn Mats Danielsson: Damerna först

För det första har jag aldrig hört talas om detta påstående förut, inte heller hittat det någon annanstans på något annat språk (en madame d'Hocqentonville, älskarinna till Ludvig XI, verkar vara helt påhittad). För det andra låter detta, att den till synes chevalereska frasen skulle ha ett mörkt förflutet, alldeles för klintbergskt myt-aktigt för att jag ens skall börja att tro på det, om inte mycket goda belägg uppvisas. Då är det snarare märkligt att påståendet inte fått någon större spridning, om inte annat för att man äntligen fått en ursäkt för att slippa att ideligen hålla upp dörrar osv (skojar bara).

Det finns dock ett undantag, och det är när man går uppför en trapp. Då skall herren gå först. Han kan ju, hemska tanke, se in under kjolen på henne om han går sist.